RECENSION: Pinter Six, Harold Pinter Theatre London ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Pinter Six, som nu spelas på The Harold Pinter Theatre som en del av Pinter at the Pinter-säsongen.

Ensemblen i Pinter Six. Foto: Marc Brenner Pinter Six Harold Pinter Theatre.

4 januari 2019

4 stjärnor

Boka nu

Två middagsbjudningar från helvetet – eller åtminstone där helvetet pågår i samhället utanför. Pinter 6 är en dubbelföreställning av sociala tillställningar som blottlägger klass och snobberi, framfört av en enastående ensemble. Det är inte konstigt att så många skickliga skådespelare har medverkat i denna säsong; Pinter ger dem ett fantastiskt material att arbeta med.

Ensemblen i Pinter Six. Foto: Marc Brenner

I Party Time (1991) befinner vi oss i samhällets absolut översta skikt, en uppenbart upphöjd nivå, men deltagarna har tvingats kämpa sig fram genom gatorna. Dame Melissa (Celia Imrie) klagar över att hon tvingats ta sig igenom "något som kallas för en vägspärr". Oavsett den sociala situationen måste prestigen upprätthållas av Terry (John Simm) och Gavin (Phil Davis), medan Liz (Katherine Kingsley) och Charlotte (Tracy-Ann Oberman) utkämpar sin egen maktkamp. Douglas (Ron Cook) och Fred (Gary Kemp) vet hur man styr landet med järnhand, och både vardagsmisogyni och sexism sitter i väggarna. Det är en strålande ensemble, och Pinter lyckas ofta få skrattet att fastna i halsen. Vid tiden för pjäsens tillkomst skrev han fortfarande om Thatcher-erans "Hooray Henrys", men deras konversationer känns om möjligt ännu mer relevanta och skrämmande idag. Genom hela pjäsen frågar Dusty (Eleanor Matsuura) vad som hänt med hennes bror Jimmy, och hon tystas ner varje gång, precis som varje omnämnande av döden.

Ron Cook och Celia Imrie i Pinter Six. Foto: Marc Brenner

Genom det hela, i Jamie Lloyds avskalade version och Soutra Gilmours scenografi, öppnas en dörr på glänt då och då så att en ljusstråle bryter igenom. Men det är inte hopp som tränger genom mörkret, utan den kedjade, hasande gestalten Jimmy – suveränt spelad av Abraham Popoola. Han är som en björn som har samlats upp från gatan av sådana som Gavin. Han är en Caliban, kedjad i sin egen värld av krafter som kan trycka ner honom. De verk som presenterades i Pinter 1 ger en stark koppling till den politiska protest som fortsätter i detta stycke. Det ges också en effektfull kontext genom en elektronisk version av Händels Sarabande, som för tankarna till det klassiskt-elektroniska soundtracket i A Clockwork Orange.

Abraham Popoola i Pinter Six. Foto: Marc Brenner

Pinters sista pjäs, Celebration (2000), var enligt utsago hans svar på en ohyfsad middagsbjudning vid bordet bredvid hans eget på The Ivy – "den bästa och dyraste restaurangen i London", som den beskrivs i pjäsen. (Faktum är att The Ivy står för både porslin och bordsdukar). Ironiskt nog, med tanke på att det var hans sista pjäs, är det den jag upplever har åldrats mest. Kanske beror det på att dokusåpakulturen sedan länge har tagit plats vid de finaste borden, så chockvärdet har minskat, och i en så kort pjäs finns det väldigt lite utrymme för karaktärsutveckling; deras skräpiga beteende får tas för vad det är.  Återigen är ensemblen fantastisk, särskilt Celia Imrie och Tracy-Ann Oberman som systrarna Prue och Julie. Deras skryt om sex och pengar punkteras av existentiella tankar från restauratören Richard (Gary Kemp), servitrisen Sonia (Eleanor Matsuura) och framför allt den namnlösa servitören. Här stjäl Abraham Popoola återigen föreställningen; han är hysteriskt rolig i sina (troligtvis falska) anekdoter om sin farfar, men vid slutet viker han en pappersbåt av en servett och drömmer om flykt – en berättelse om migration och exil.

Eleanor Matsuura, Tracy-Ann Oberman, Ron Cook och John Simm i Pinter Six. Foto: Marc Brenner

Pjäsen genomsyras av utmärkt humor och kvicka oneliners, och ett särskilt omnämnande måste gå till perukerna och kostymerna – en orgie i stort hår och guldpailletter! Jamie Lloyds kirurgiska regi får ut det mesta av varje replik, varje paus och varje takt i Pinters klassiska texter.

BOKA BILJETTER TILL PINTER SIX