RECENSION: Onkel Vanja, Hampstead Theatre ✭✭

Sophie Adnitt recenserar Terry Johnsons nyuppsättning av Tjechovs Onkel Vanja som nu spelas på Hampstead Theatre.

Onkel Vanja

Hampstead Theatre

10 december 2018

2 stjärnor

Boka nu Det börjar lovande nog i Terry Johnsons (som även står för regin) nya bearbetning av Tjechovs Onkel Vanja, som nu intagit stora scenen på Hampstead Theatre. Ridån går upp för en elegant ljussatt, avskalad stomme av en förfallen herrgård. Scenografen Tim Shortall har verkligen överträffat sig själv med detta bleknande residens, där ett träd växer rakt igenom huset som om naturen tar sin hämnd på godsets invånare.

Vi möter läkaren Astrov, spelad med stor naturlighet och skicklighet av Alec Newman, som beklagar sig över sitt liv för Marina (June Watson, en av kvällens höjdpunkter). Redan här etableras den känsla av livsleda och tristess som präglar landsbygdsbornas vardag på ett effektivt sätt. Den vanliga ordningen har dock rubbats av Serebriakovs ankomst (Robin Soans, i en utmärkt avvägd rollprestation). Serebriakov är en aktad professor vars första fru ägde godset, och med sig har han sin nya fru, den unga och vackra Jelena (Abbey Lee). Professorn låter hela hushållet rätta sig efter hans schema, medan Jelena har både Astrov och Serebriakovs svåger Vanja (Alan Cox) helt i sitt våld.

Det sistnämnda leder till ett av pjäsens mest obehagliga inslag – Astrovs och Vanjas hemska beteende gentemot Jelena. Det hjälper inte att Vanja är, rent ut sagt, en helt outhärdlig människa. Utan att ha Tjechovs original i färskt minne kan jag inte svära på hur trogen denna version är, men Johnsons Vanja är en självgod och martyrliknande karaktär med få försonande drag. Hans sätt att ge Jelena dåligt samvete för känslor hon aldrig bett om gränsar till det rovdjursaktiga. Då jag inte visste hur handlingen skulle sluta kände jag faktiskt ett hopp snarare än bävan när skottet avlossades utanför scenen. Med detta sagt är det inget fel på skådespeleriet – tvärtom är Alan Cox lysande som den självömkande morbrorn, och levererar sina repliker med en lätthet som får dem att kännas som Vanjas spontana tankar.

Abbey Lee som Jelena har begåvats med en rad magnifika klänningar att glida runt i, men hamnar i skymundan av Johnsons regi och blir ofta stående i bakgrunden. I scenerna med styvdottern Sonja (hjärtligt spelad av Alice Bailey Johnson) får hon chansen att blomma ut, men det är tyvärr allt för kortvarigt. På tal om regi verkar alla karaktärer vara på ett uppdrag att sitta i precis varje stol som finns tillgänglig (och det finns många) minst en gång.

Det är svårt att engagera sig i dessa människor (med undantag för Marina och den ständigt förbisedda tjänaren 'Waffles', som spelas med enorm charm av David Shaw-Parker). Hela uppsättningen saknar den spänning som så väl behövs, till den grad att tanken på att något hemskt ska hända faktiskt blir lockande. ”Något är fel i det här huset”, förkunnar Jelena mer än en gång, och jag kan bara instämma. Herregud, vad den här pjäsen segar sig fram. För en föreställning på två och en halv timme känns den tre gånger så lång och skulle ha mått bra av en ordentlig nedklippning. Särskilt slutscenen är outhärdlig, med långa tystnader som fick mig att vilja skrika åt alla att bara komma till skott. Det tjatiga upprepandet av att folk har rest blir till slut så irriterande att man plötsligt förstår varför Vanja ryter åt alla att hålla tyst.

Det förblir lite av en gåta varför denna pjäs sattes upp just nu, då Johnsons manus känns föga relevant för 2018, bortsätt från några få anspelningar på klimatförändringar. Att bevittna överklassens bekymmer och dramer är betydligt mindre lockande idag än det kanske en gång var. Sammanfattningsvis lyckas den här uppsättningen inte leva upp till sin potential. Manuset är välskrivet och vältaligt, men precis som Vanja själv är det alldeles för medvetet om sin egen briljans. Resultatet blir att den tristess som drabbar karaktärerna alltför ofta smittar av sig på publiken. Denna Vanja ser bra ut och låter bra – men precis som för Jelena finns det kanske inte så mycket substans bakom det vackra yttre.

Spelas till och med 12 januari 2019

BILJETTER TILL ONKEL VANJA