RECENSION: Apologia, Trafalgar Studios ✭✭✭✭

Stockard Channing i Apologia. Foto: Marc Brenner

Apologia

Trafalgar Studios

3 augusti 2017

Fyra stjärnor

Boka nu

I programbladet till nyuppsättningen av Alexi Kaye Campbells Apologia påminns vi om att titeln inte betyder en ursäkt, utan ett "formellt skriftligt försvar av ens åsikter eller handlande". När vi möter huvudkaraktären Kristin, en formidabel konsthistoriker och politisk aktivist, känner vi direkt att en sak hon aldrig skulle göra är att be om ursäkt. Under loppet av mindre än 24 timmar får vi se hennes behärskade lugn utmanas av förödande påminnelser från familjens förflutna, i en sådan omfattning att inte ens en ursäkt längre känns relevant.

Freema Agyeman, Laura Carmichael, Joseph Millson och Stockard Channing i Apologia. Foto: Marc Brenner

I denna nyproduktion av pjäsen som hade premiär på Bush Theatre 2008 har Alexi Kaye Campbell bearbetat texten för att göra den stramare, samt för att förklara huvudrollens amerikanska accent (med stor framgång). Det bjuds på många skratt i första akten när Kristin firar sin födelsedag med en av sina söner och hans flickvän, senare sammanförda med hennes andra sons fru och en gammal vän. Spänningar sjuder under ytan när hon grillar sina gäster i vad som tydligt är hennes signum: en konfrontativ debattstil, slipad under åren som politiskt aktiv under 1960- och 70-talen. Men känslorna börjar svalla och de mörka undertonerna kommer upp till ytan, vilket tvingar Kristin att konfrontera konsekvenserna av de livsval hon gjort.

Laura Carmichael och Stockard Channing i Apologia. Foto: Marc Brenner

Stockard Channing är enastående som Kristin, världsvan och syrlig men samtidigt döljande intensiva känslor som hon knappt själv förstår. Joseph Millson är kraftfullt återhållsam som den plågade sonen Simon såväl som hans mer självsäkra bror Peter – en smart och effektiv dubbelroll som möjliggjorts genom bearbetningen av originaltexten, som tidigare krävde två skådespelare. Laura Carmichael utmärker sig med en vackert nyanserad prestation som Peters amerikanska flickvän Trudi, vars kristna tro och överdrivet positiva livssyn utmanar allt som Kristin står för. De får fint stöd av Freema Agyeman som Simons fru, en till synes ytlig såpoperaskådis som brottas med sitt eget förflutna, samt Desmond Barrit som Kristins vän Hugh – en källa till välbehövlig komisk lättnad. Pjäsens intensitet balanseras faktiskt upp av gott om humor, inte minst tack vare Stockard Channings förmåga att locka fram skratt med de mest enkla repliker.

Med en gigantisk tavelram som ramar in prosceniescenen är Apologia ett kraftfullt och känsloladdat porträtt av en familj där en kvinnas hängivenhet till politiska ideal och sin karriär har tvingat henne till uppoffringar. Dessa har inte varit ekonomiska, att döma av det välutrustade köket där all handling utspelar sig (designat av Soutra Gilmour), utan handlar om något mycket djupare. Under Jamie Lloyds strama regi erbjuder pjäsen inga svartvita svar, men det blir tydligt att idealistisk övertygelse och viljan att förändra världen har ett personligt pris.

Spelas till och med 18 november 2017

BILJETTER TILL APOLOGIA