RECENSION: Beautiful på Aldwych Theatre ✭✭✭✭✭

Katie Brayben och Carole King i Beautiful. Foto: Brinkoff Mogenberg Beautiful: The Carole King Musical

Aldwych Theatre

25 februari 2015

5 stjärnor

I teatersammanhang finns det få saker som är mer utsökta än en perfekt rollsatt musikal – där ensemblen inte bara ser rätt ut för rollerna, utan kan agera, sjunga och dansa precis så som partituret och manuset kräver. Där talang och skicklighet är de enda kriterierna. Numera hör det till ovanligheterna att musikaler, särskilt nyskrivna sådana, kan stoltsera med en sådan ensemble. Men när det väl händer är det helt berusande. Beautiful, helt enkelt.

Just nu spelas Beautiful: The Carole King Musical på Aldwych Theatre. Med manus av Douglas McGrath och låtar av King, Gerry Goffin, Cynthia Weil och Barry Mann, är denna ljuvliga hyllning till de fyra låtskrivarnas samarbeten och liv en ren och skär fröjd. Originalproduktionen på Broadway, som vann två Tony-utmärkelser, hade premiär den 12 januari och går fortfarande för fulla hus: Läs Stephens recension av Broadway-produktionen

Även om den uppsättningen var fantastisk, är denna West End-version bättre och starkare på alla sätt och vis.

En märkbar fördel som den här produktionen har jämfört med Broadway är själva teatern. Aldwychs vackra och mer intima salong ger en varm, nostalgisk inramning åt stycket och passar det perfekt. På något sätt känns scenografin och kostymerna mer hemma och mer stämningsfulla i denna anrika gamla teater.

Det bultande, majestätiska och lysande hjärtat i den här produktionen är Katie Braybens felfria, strålande och helt triumferande rolltolkning som Carole King. Brayben återskapar känslan, ljudet och utseendet hos Carole King på ett helt autentiskt och resonant sätt – hon känns verkligen som "the natural woman".

Särskilt skickligt är hur Brayben spårar utvecklingen av Kings förmåga som låtskrivare och artist; hon förmedlar vältaligt den självtvivel och osäkerhet som fanns sida vid sida med hennes obestridliga talang för komposition och textförfattande. Hennes självförtroende växer allt eftersom historien nystas upp; fint kalibrerat och perfekt utfört levererar Brayben en prestation med otrolig detaljrikedom.

Hennes sång är rent sensationell. Rå och trevande när det behövs, genomdränkt av djupt känd smärta vid avgörande ögonblick, för att sedan vara triumferande, avslappnad och samlad i scenerna från Carnegie Hall. Det är helt underbart att höra Brayben briljera i nummer som One Fine Day, It's Too Late, A Natural Woman och titelspåret Beautiful. Brayben fångar essensen i Carole Kings unika stil fullständigt och häpnadsväckande väl.

Hennes skådespeleri är suveränt och självsäkert – en helt fokuserad och engagerande prestation som sjuder av vitalitet, hopp och beslutsamhet. De genuina banden mellan hennes karaktär och personerna i Kings närhet är tydligt och levande tecknade, helt äkta. Brayben är både generös och auktoritär i sin roll som King, och hon är häpnadsväckande bra i varje scen. Hon är en West End-stjärna, utan tvekan. Det är gåshudsframkallande, hjärtskärande och otroligt glädjefyllt. När det blir dags för nästa års prisgalor lär Brayben bli en tuff utmanare till Imelda Stauntons Mama Rose.

Alan Morrissey ger Brayben fantastiskt stöd som Goffin, den nervige, otrogne och komplicerade kärleken i Kings liv. Lång, stilig och rastlös levererar han en klockren prestation där varje liten detalj är väl avvägd: vridandet på vigselringen, det nervösa lynnet, känslan av klaustrofobiskt illamående, lättheten med vilken han förför andra kvinnor, de misslyckade försöken att bli en bättre människa och de små ticsen i ansiktet. Det är en fantastiskt komplett rolltolkning, och resultatet blir att Morrissey tydliggör varför King var villig att härda ut trots Goffins snedsteg.

Vokalt imponerar han stort, trots att han inte får lika stort utrymme att sjunga som de andra huvudkaraktärerna, och hans duett med Brayben, Take Good Care Of My Baby, är en fröjd. Morrissey gör Goffin oerhört sympatisk men djupt mänskligt bristfällig – helt suveränt.

Trots att musikalen heter Beautiful: The Carole King Musical, handlar historien lika mycket om Cynthia Weil och Barry Mann – kollegorna som var både rivaler och bästa vänner till King och Goffin. Berättelsen om deras musik och kärlek kontrasterar mot och harmoniserar med Kings historia. Lorna Want är kaxig, sexig och osannolikt pigg som Weil, och hon lyser upp varje ögonblick hon medverkar i. Hon sjunger med renhet och kraft, och skapar ett sound som är fylligt och livfullt. Dessutom är hon väldigt rolig, med en syrlig skärpa. Hennes tolkning av Happy Days Are Here Again är ren glädje, precis som ögonblicket då hon inser att hon faktiskt vill gifta sig med sin Mann.

Ian McIntosh är en ren fröjd i rollen som Mann, den där söta hypokondrikern med ett ständigt förråd av medryckande melodier och rappt munvighet. Lång, lite gänglig, men med ett vinnande leende och fräscht utseende, är McIntosh precis lika nördig som han är självsäker. Han förmedlar sin totala hängivelse till Weil med största lätthet. Han har en dundrande bra röst, och Walking In The Rain (med Weil) samt We Gotta Get Out Of This Place var sanna höjdpunkter under en kväll som helt saknade dalar.

Gary Trainor är torrare än James Bonds martini i rollen som den sluge skivbolagsbossen Don Kirschner. Sardonisk och slug, men varken elak eller känslokall, personifierar han affärsdelen av showbusiness på ett väldigt mänskligt sätt. Och hans lilla insats i kvartetten You've Got A Friend, tillsammans med Brayben, Want och McIntosh, är lika varm och lycklig som den är rolig.

Som Kings mamma Genie – alltid samlad men ständigt sjudande av vrede mot sin make – är Glynis Barber en oväntad bonus. Hon fångar karaktärens dämpade ilska och strama kontroll lika skickligt som hon bemästrar den specifika accenten. Hon är dessutom rolig och stilfull i allt hon gör.

Tillsammans är dessa sex artister en oslagbar kombination som alla bidrar med insikt och tydlighet till historien om King, hennes vänner och deras musik. Men de är inte ensamma: den ensemble som samlats här sprudlar av talang.

Vivien Carter är i strålande form som Marilyn Wald, sångerskan som King hjälper fram men som Goffin har en affär med. Scenen där King upptäcker otroheten hade kunnat bli intetsägande ur Walds perspektiv, men Carter får varje sekund att räknas med resultatet att scenen gnistrar av spänning. Hennes sång är också full av kraft – särskilt i Pleasant Valley Sunday. Joanna Woodwards Betty är helt klockren, och Dylan Turner gör ett utmärkt karaktärsarbete i en rad roller, inklusive en rolig Neil Sedaka och en avslappnad Nick. Lucy St Louis är fantastisk som barnflickan som tar The Locomotion till världen som Little Eva, och Tanisha L. Spring är ett kraftpaket av energi med en röst som går på högvarv som Janelle.

Danielle Steers, Tanya Nicole-Edwards, Jay Perry, Terel Nugent, Oliver Lidert och Fela Lufadeju fullbordar ensemblen. Var och en sjunger med stil och finess, spelar flera karaktärer, dansar ansträngningslöst med perfekt tidsanda i varje rörelse, och alla är precis rätt i sina roller. De är dessutom alla individer med egna uttryck – här finns inget av det där tröttsamma "stöpta i samma form"-tänkandet. Talang i överflöd, i alla former och storlekar. Helt underbart att se.

Marc Bruni regisserar produktionen med stor finess och charm. Tempot tappar aldrig, utan studsar fram från en sensationell hit till nästa, kantat av skämt, trauman och triumfer. Josh Princes koreografi är gnistrande, levande med rytm och pulsen från en svunnen tid. Derek McLanes scenografi fungerar smidigt och skapar tillsammans med Alejo Viettis fantastiska kostymer och Peter Kaczorowskis praktfulla ljussättning en rik väv av färger och miljöer. Mycket passande.

Allt med den här uppsättningen känns fräschare, härligare och mer levande än på Broadway. Det är en fest för både ögon och öron, och när det är slut är känslan av upprymdhet oemotståndlig. Jag kan räkna på ena handens fingrar de musikaler som fått mig att vilja dansa med i sluttonerna efter inropen, men den här showen är en av dem. Och i dess mitt finns den fenomenala Katie Brayben.

Det här är den typ av musikal man kan se varje vecka utan att ångra varken tiden eller pengarna man lagt ut. Fundamentalt fantastisk och perfekt utförd.

BOKA BILJETTER TILL BEAUTIFUL - THE CAROLE KING MUSICAL