RECENSION: Hamlet, Leeds Playhouse ✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar Amy Letmans uppsättning av William Shakespeares Hamlet på Leeds Playhouse.

Tessa Parr som Hamlet på Leeds Playhouse. Foto: David Lindsay Hamlet

Leeds Playhouse

Fyra stjärnor

Att ha Hamlet som obligatorisk läsning för 14- och 15-åringar har alltid känts lite märkligt för mig; det är en pjäs där karaktärerna genomgår ett kalejdoskop av komplexa känslor – sorg, lust, hämndlystnad, galenskap, svek; ett känslospann som denne man i 50-årsåldern får kämpa för att greppa. Lägg därtill ett spöke, ett blodbad som final samt ett grepp där den fjärde väggen bryts när mordiska handlingar utspelas inför protagonisterna, så har du en pjäs som är både oerhört komplex och farligt lätt att misslyckas med – vilket kan få en 15-åring att tappa intresset för Shakespeare för gott. Den lysande styrkan i Amy Letmans uppsättning är dess tydlighet. Pjäsen har trimmats och effektiviserats så att scenerna avlöser varandra i ett rasande tempo, var och en kristallklar i sitt uppsåt, och spelad med en energi som driver oss vidare till nästa del av berättelsen. Jag har sett – och brottats med – en hel del uppsättningar av Hamlet genom åren; detta var utan tvekan den mest väldefinierade, med en röd tråd som löper starkt genom hela historien. Denna tydlighet ger även liv och sanning åt pjäsens många välbekanta och citatvänliga repliker – varav jag måste erkänna att jag inte insett att vissa ens härstammade från den här pjäsen.

Susan Twist (Polonius), Joe Alessi (Claudia) och Dan Parr i Hamlet på Leeds Playhouse. Foto: David Lindsay

I hjärtat av denna komplicerade historia finns en komplex karaktär, titelrollen Hamlet, söndersliten av vrede och förtvivlan så stark att hon (i denna uppsättning är Hamlet en kvinna) ofta lämnas flämtande inför en situation som är som tagen ur en skandalös dokusåpa: Min farbror mördade min far och gifte sig med min mor! Tessa Parr tar sig an rollen med energi och hängivenhet; scenerna där galenskapen i Shakespeares intrig påverkar karaktärens eget förstånd spelas med en obehaglig och fängslande elektrisk spänning. Könsbytet ger en spännande dynamik i relationen med Ophelia (spelad av en sårbar Simona Bitmate); Polonius (ytterligare en karaktär som bytt kön) ogillande och manipulation av parets relation får en homofobisk underton som skänker en smärtsam sanning åt Ophelias galenskap.

Simona Bitmate (Ophelia) och Tessa Parr (Hamlet) i Hamlet på Leeds Playhouse. Foto: David Lindsay

Det här är en pjäs utan svaga länkar; som nämnts har varje huvudkaraktär ett operamässigt register att spela ut, och rollerna tolkas med kraft och sanning av ensemblen. Något av det bästa med den här säsongen på Leeds Playhouse har varit skapandet av en fast ensemble, vilket gett oss chansen att se och uppskatta skådespelare som Darren Kuppan, Jo Mousely och Dan Parr ytterligare. Särskilt anmärkningsvärd i den här föreställningen är Susan Twist som Polonius; efter karaktärens högdragna inblandning i andras liv beklagade jag nästan att hennes död skedde i kulisserna.

Hayley Grindles scenografi med rök och upplysta kors, samt en dunkel grav synlig under scenen, tillsammans med Alexandra Faye Braithwaites hotfulla musik, bidrar till en genomgående olycksbådande atmosfär i denna starka uppsättning. Den rekommenderas varmt till alla – i synnerhet till de tonåringar som läser pjäsen i skolan.

LEEDS PLAYHOUSE WEBBPLATS