RECENSION: Misalliance, Orange Tree Theatre ✭✭✭✭

Mark Ludmon recenserar den strålande nyproduktionen av Shaws mindre kända pjäs Misalliance på Orange Tree Theatre

Rhys Isaac Jones, Marli Siu, Pip Donaghy i Misalliance. Foto: Helen Maybanks Misalliance

Orange Tree Theatre

Fyra stjärnor

Boka nu George Bernard Shaw gav ödesdigert nog sin pjäs Misalliance från 1910 undertiteln "en debatt i en sittning", vilket förbereder oss på en ordrik intellektuell idétribun som saknar scenisk spänning. Som den nya uppsättningen på Orange Tree Theatre visar är pjäsen visserligen packad med ord och idéer, men under Paul Millers regi blir det en livlig debatt med briljanta rollprestationer som bitvis lyfter den till en gnistrande social komedi.

Marli Siu och Simon Shepherd i Misalliance. Foto: Helen Maybanks

Handlingen är i stort sett underordnad de många ämnen som Shaw utforskar, där han tacklar allt ifrån klass och socialism till äktenskap, maskulinitet och kvinnans roll. Dessa är löst uppbyggda kring familjen Tarleton som njuter av en lördagseftermiddag i sitt stora hus på landet i Surrey, där dottern Hypatia förbereder sig för att gifta sig med Bentley, den veke sonen till den pensionerade ämbetsmannen Lord Summerhays. Saker och ting tar en ganska absurd vändning när ett flygplan kraschar i deras trädgård, vilket introducerar ännu en eftertraktad ungkarl och en polsk akrobat i sällskapet – precis samtidigt som en mystisk ung man bryter sig in viftande med en pistol.

Rhys Isaac Jones i Misalliance. Foto: Helen Maybanks

Vad som händer med dem är mindre viktigt än den kvicktänkta "debatten". Pjäsen är full av citerbara aforismer som kan mäta sig med Oscar Wildes, där karaktärerna levererar sina åsikter i en rasande fart som gör att samtalet sällan stannar av. Som väl är hålls det hela lättsamt och tydligt under Millers säkra regi, med en fin komisk fingertoppskänsla som kramar ur varje tänkbar skrattfest ur texten.

Pip Donaghy i Misalliance. Foto: Helen Maybanks

Pip Donaghy är superb som familjens patriark och kryddar sina uttalanden med litterära referenser utan att någonsin tappa glimten i ögat, medan Gabrielle Lloyd är fantastiskt rolig som hans hängivna hustru – själva sinnebilden av godmodig förvirring inför samhällsförändringar. Tom Hanson är utmärkt som deras son, en robust maskulin kontrast till den gänglige och flamsige Bentley som spelas av Rhys Isaac-Jones. Marli Siu är föredömligt bra som den proto-feministiska Hypatia, och Luke Thallon är lika imponerande som hennes motvillige friare som fallit ner från skyn. Simon Shepherd som den urbane Lord Summerhays, Lara Rossi som den frispråkiga polska akrobaten och Jordan Midsúd som den nervige inkräktaren fullbordar en stark uppställning av komiska prestationer.

Även om många av de idéer som bollas i Misalliance präglas av sin tid, finns det gott om tankar som fortfarande ger eko, framför allt när det gäller kvinnors och utomståendes plats i ett mansdominerat samhälle. Faktum är att här finns en överraskande friskhet och uppfinningsrikedom som gör det förvånande att detta är den första stora London-nypremiären av pjäsen på över 30 år.

Spelas till och med 20 januari 2018

BOKA BILJETTER TILL MISALLIANCE NU