Sedan 1999

Trovärdiga nyheter och recensioner

26

år

det bästa från den brittiska teaterscenen

Officiella biljetter

Välj dina platser

Sedan 1999

Trovärdiga nyheter och recensioner

26

år

det bästa från den brittiska teaterscenen

Officiella biljetter

Välj dina platser

  • Sedan 1999

    Trovärdiga nyheter och recensioner

  • 26

    år

    det bästa från den brittiska teaterscenen

  • Officiella biljetter

  • Välj dina platser

NYHETER

RECENSION: Portia Coughlan, Old Red Lion Theatre ✭✭

Publicerat

Av

redaktionellt

Share

Portia Coughlan

Old Red Lion Theatre

1 maj 2015

2 stjärnor

Recenserad av James Garden

För att en thriller ska fungera krävs en stegrande spänning. Tänk på hur lite vi faktiskt ser hajen i Hajen och vilken chock det blir när den väl dyker upp. Eller monstret i Alien. Eller, för att ta ett exempel från scenen, hur sent vi faktiskt får möta rollfiguren i The Woman in Black. I Portia Coughlan, som just nu spelas på Old Red Lion Theatre, saknas denna grundläggande uppbyggnad helt. När öppningsscenen visar en kvinna, välspelad av Susan Stanley, klamrande om sin mage i extrem smärta till de dramatiska tonerna av Dvořáks cellokonsert – av många ansett som det främsta verket för instrumentet – är det svårt att växla upp ytterligare från en sådan intensitet.

Och produktionen lyckas inte med det. Vägen mot de stora avslöjandena i manuset blir aldrig någon riktig stegring, eftersom alla på scen redan befinner sig vid sin yttersta gräns från start – med möjligt undantag för Portia Coughlans make, som spelas utmärkt av Ben Mulhern. Susan Stanley har i andra uppsättningar visat prov på stor räckvidd, men här känns det, i jämförelse med de andra rollprestationerna som alla verkar ganska statiska, mer som ett medvetet regival av Bronagh Lagan än ett val av den enskilda skådespelaren.

Det är egentligen inget fel på de enskilda prestationerna; varje skådespelare har skapat en fullödig, tredimensionell karaktär med utmärkt komisk tajming. Men pjäsens övergripande energi är helt enkelt stillastående, vilket är ironiskt med tanke på de flodmetaforer som duggar tätt i Marina Carrs manus.

Ett exempel på detta är spöket som sjunger den kända visan ”She Moved Through The Fair” vad som känns som var femte minut. Det ögonblicket känns identiskt varje gång det upprepas, vilket mer än något annat är ett problem i iscensättningen. Om man ska repetera ett moment måste det tillföra något nytt varje gång för att bygga upp spänningen. Första gången fungerar det, men när man hör det för ungefär tjugonde gången på under 90 minuter blir det tröttsamt.

Det är synd, för alla på scenen verkar göra sitt bästa med det material de fått. Men det tycks saknas en dirigent som kan leda denna konsert fram till ett ordentligt crescendo.

Portia Coughlan spelas på Old Red Lion Theatre till och med den 23 maj 2015

Share this post:

Share this post:

Få det bästa från den brittiska teatervärlden direkt till din inkorg

Var först med de bästa biljetterna, exklusiva erbjudanden och de senaste nyheterna från West End.

Du kan nu00e4r som helst avsluta din prenumeration. Integritetspolicy

FÖLJ OSS