RECENSION: Side By Side By Sondheim, Brockley Jack Theatre ✭✭✭

Side by Side by Sondheim

Brockley Jack Theatre

12 september

3 stjärnor

Man kan inte gå fel med Sondheim. Som en av musikalvärldens genom tiderna främsta kreatörer skulle det krävas en ovanligt inkompetent regissör för att misslyckas med en revy baserad på hans verk. Lyckligtvis är Side by Side by Sondheim en välregisserad och livfull uppsättning som är väl värd biljettpriset.

Originalversionen sattes upp 1976 och innehåller därför inte så mycket av Sondheims senare verk, vilket skaver en aning mot det uppdaterade 2000-talsmanuset (som innehöll referenser till både Liberaldemokraterna och Chilcot-utredningen). Trots detta återstår en fantastisk låtskatt, även om fördelningen av sånger är något udda; varför får den förvisso förträffliga Company hela sju låtar medan West Side Story bara får en? Sångerna är tematiskt ordnade; den första akten fokuserar främst på Sondheims syn på äktenskap och relationer, medan den andra akten lyfter fram några av hans samarbeten med andra författare.

Det är en stark blandning av låtar, med välbekanta klassiker varvat med mindre kända guldkorn; Pretty Lady från Pacific Overtures var helt ny för mig, men de fantastiska harmonierna resulterade i ett av kvällens absoluta höjdpunkter.

Scenografin är enkel men effektiv, med en scen som i princip är helt tom så när som på några stolar. Lokalen är trång och intim och ensemblen uppträdde utan mikrofoner; det kändes som att sitta på en (mycket talangfull) allsång hemma i vardagsrummet. Artisterna backas upp av två fantastiska pianister, även om man i de större numren saknar trycket från ett mer rejält band.

Föreställningen guidas av kapellmästaren Stuart Pedlar, som arbetat som musikalisk ledare på en rad Sondheim-produktioner. Han var kanske inte den mest naturliga berättaren, men han var genuint charmig och genomförde uppdraget med stor pondus och humor. Den Offie-nominerade Anthony Whiteman har koreograferat numren skickligt, särskilt det högoktaniga finalnumret.

Marianne Benedict utmärker sig verkligen i den starka trion. Förutom att hon har en magnetisk scen närvaro har hon en anmärkningsvärd förmåga att sätta de höga tonerna med liv och lust. Hon visade prov på sin stora vokala bredd under kvällen, framför allt i Another Hundred People från Company, A Boy Like That från West Side Story och Losing My Mind från Follies. Hon bjöd även på ett underhållande nummer som en skräckinjagande showgirl i You Gotta Get a Gimmick från Gypsy.

Sarah Redmond förtjänar en stor eloge bara för att hon står på scenen; hon hoppade in i produktionen i sista sekunden efter att Su Pollard tvingats hoppa av nyligen. Hon är en briljant karaktärsskådespelerska som står för de flesta av kvällens komiska ögonblick, särskilt som den panikslagna bruden i Not Getting Married Today från Company. Hon lyckades även bemästra den tungvrickande komplexiteten i The Boy From från The Mad Show. Med det sagt var hennes tolkning av Send in the Clowns väl agerad, men röstmässigt lite för dämpad för min smak.

Trion kompletterades av Grant McConvey, en relativ nykomling. Han verkade lite återhållsam till en början, som om han höll tillbaka. Han kom dock snabbt in i tempot och gav mogna tolkningar av Being Alive från Company och Could I Leave You från Follies. McConvey är en naturbegåvning som skådespelare och gjorde en mycket stabil insats i sitt första stora scenframträdande.

Side by Side by Sondheim lever högt på sitt suveräna material och en bergfast ensemble. Det är en varm och välkomnande produktion, perfekt för en kulen kväll i september.

Side By Side By Sondheim spelas på Brockley Jack Theatre till och med den 26 september 2015