TILLBAKABLICK: Nigel Richards

Veckans Throwback Thursday: Nigel Richards i samtal med Sarah Day om sin karriär inom musikalvärlden.

1) Vilken var den allra första föreställning du gjorde som barn, och vad var det som fick in dig på teaterbanan?

Lite pinsamt nog brukade jag sätta upp föreställningar tillsammans med min äldre syster när jag var sex år och tvinga familjen att se mig sjunga ”Chim Chim Cheree”. Senare ville jag bara bli ”The Milky Bar Kid”, om någon fortfarande minns de reklamfilmerna.

2) Hur ser din process ut varje kväll när du går in i din karaktär inför en föreställning? 

Allt beror på vilken nyckel jag hittade under repetitionerna. För Fantomen var det hans andning – den låga, tysta, förföljande andningen. För Eddie i Blood Brothers var det den oskyldiga stunsen i hans steg, och för Floyd Collins var det en bröstkorgsöppnande övning som hjälpte mig att förvandlas till den här amerikanska bonden. Ibland har jag hittat ett konstverk som inspirerar mig; för senatorn i Hello Again var det Hoppers ensammaste målning.

3) Hur har du hållit kreativiteten vid liv under nedstängningen? Jag breddade min verksamhet för flera år sedan och undervisar och regisserar nu runt om i hela världen?

Jag sitter i väldigt många Zoom-möten! Det har dykt upp så många nya ord i ordboken som ”lockdown” och ”corona”, och jag är glad att ”zoom” är ett av dem. Jag skriver på min bok om musikalisk gestaltning och läser ungefär två böcker i veckan för både research och nöje. Meditation har räddat mig. Och jag har äntligen köpt en cykel.

4) Du är även konstnärlig ledare för produktionsbolaget Shepperton Media. Berätta hur du blev involverad i att skapa nya filmer och musikaler, och vilka projekt arbetar du på just nu?

Det här är beviset på karma. Min påklädare från när jag spelade i Les Misérables 1991 hörde av sig. Hon hade sedan dess börjat arbeta för BAFTA och startat ett filmbolag, och behövde en konstnärlig ledare. Vi siktar på börsnotering i London tidigt nästa år. Vi har tre nya musikaler under utveckling: en är en fartfylld historia, en blandning mellan RuPaul’s Drag Race och Austin Powers, och de andra två är extraordinära, ”seriösa” musikaler om sanningens natur, godhet och, ja, karma. Jag producerar också min första film med Shirley Henderson i huvudrollen.

5) Varför är livetiteln viktig för dig, och vad ser du mest fram emot när teatern (peppar, peppar) kommer tillbaka nästa år?

Det finns en obestridlig magi med teater. Det är inte en fysisk plats – jag menar, om alla teatrar brann ner till grunden skulle teater fortfarande existera varje gång vi delar upp oss i historieberättare och publik. Men teater är som kraftfullast när många samlas i ett gemensamt rum för att uppleva ett event tillsammans, för att veta att vi skrattar och gråter som ett. Hur antisociala vi än kan känna oss när någon vägrar bära mask, så är vi en social art. Vi behöver veta att vi inte är ensamma. Alla stora karaktärer i musikaler vill höra till eller hitta sitt sanna jag: från Elphaba, Mulan och Simba till Fantomen. Jag tror det är därför de är så slagkraftiga. Jag ska på turné nästa år i en stor nypremiär, så jag har tur – jag har ett jobb att se fram emot.

6) Vilket är ett av dina bästa eller roligaste minnen från scenen? 

Att helt tappa texten i Martin Guerre var roligt EFTERÅT. Och så den där gången när jag skulle spela ut mot Ruthie Henshall i Les Misérables – jag hade varit borta på semester i två veckor (på retreat med amerikanska urinvånare) och kom tillbaka och kom inte ihåg ett ord. Ruthie bara stirrade på mig och försökte att inte fnissa medan jag vräkte ur mig rena rotvälska!

7) Vilka tre saker kan man alltid hitta i din loge?

Typ lyckoamuletter... saker som hjälper dig på scenen... blå M&M:s? Jag har en vacker dikt av den bortgångne Steven Clarke, som skrev texterna till Martin Guerre, boken ”The Artist’s Way” av Julia Cameron och ett foto av min pappa från hans sista födelsedag.

8) Vilket cast-album lyssnar du helst på just nu? 

Warpaint – det är ett mästerverk. Även Far from Heaven – båda komponerade av Frankel/Korie. Genier!

9) Om ditt liv vore en musikal, vad skulle den heta och varför? 

Svår fråga!! ”Now and Them”, eftersom det är människorna runt omkring mig som har gjort mig till den jag är.

10) Vilket råd skulle du ge till alla nyutexaminerade – både klassen 2020 och de som tar examen 2021? 

Håll ut! Varje gång det har funnits en period då vi tvingats vända oss inåt, både fysiskt och kreativt, som i tider av krig och lidande, har det följts av en explosion av idéer: nya sätt att tänka inom konst, vetenskap och i samhället. Efter spanska sjukan 1919 följde ett tjugotal som exploderade av jazz, konst, upptäcktsresa, oräddhet och uppfinningsrikedom. Det kommer att komma en ny explosion av ny teater, ny konst och ny musik. Se bara till att vara redo.