Ett kärleksbrev till 54 Below

Inbäddat i källaren på en byggnad, i kvarteret mellan Broadway och 8th Avenue – där de dansande skuggorna av Halston, Liza Minnelli, Andy Warhol och Grace Jones drar förbi – ligger en sann Broadway-pärla: 54 Below. Ray Rackham rapporterar.

54 Below

För läsare som ännu inte har besökt denna guldgruva av liveunderhållning: ni står i begrepp att läsa en kärleksförklaring. Hur beskriver man mötet med det som har blivit en stöttepelare på New Yorks teaterscen när man tar sina första steg nerför trappan? Elegans är ett ord som omedelbart dyker upp; 54 Below har en känsla av bortglömd glans, en påminnelse om att vår värld kan vara vacker, med perfekt ljud och minutiöst genomtänkt design. Här är varje kväll en ny, livsviktig upplevelse med den medfödda intensitet som bara scenkonst kan erbjuda. Klubben tilldelades en Tony Award Honor for Excellence in the Theatre 2022 och har i folkmun blivit känd som "Broadways vardagsrum" – ett hem borta från hemmet där man kan hitta en Broadway-superstjärna på samma program som en lovande nykomling som testar originalmaterial för första gången.

BESÖK 54 BELOWS WEBBPLATS

Scenen öppnade 2012 och var ett hjärteprojekt för de flerfaldigt Tony-belönade producenterna Tom Viertel, Marc Routh, Steve Baruch och – inte minst – Richard Frankel (producenterna bakom succéer som Hairspray och The Producers). Grundarna är fortfarande en avgörande del av klubbens framgång: Baruch som styrelseordförande, Viertel som ordförande och Frankel som en mycket aktiv VD.

”Vi hade alla en kärlek till kabaré, av olika anledningar. Tom och hans bror Jack drev ett kafé för folkmusik i New Haven på 60-talet och skötte scenljuset på en nattklubb med 1 200 platser i Catskills”, förklarar Richard Frankel. Det var långt ifrån deras omfattande lista av Broadway-succéer, men ett frö såddes likväl. På 90-talet arbetade teamet med föreställningen Song of Singapore, som utspelade sig i en kabaré från 1941 (”ett spännande och fullständigt njutbart kaos”, som Frankel beskriver det), och det där fröet fick nytt vatten. ”Många av New Yorks kabaré- och middagslokaler låg på hotell, eller i ombyggda balsalar och konferensrum, med uselt ljud, trist mat eller dålig sikt. Till råga på allt fokuserade ingen av dem på Broadway-musik, utan snarare på den klassiska amerikanska sångskatten. Det fanns heller inget i Broadway-distriktet som hyllade Broadways artister och musik, och presenterade dem på ett förstklassigt sätt i en välkomnande miljö.”

54 Below

Efter två års letande råkade de springa på källaren till det då legendariska (men sedan länge stängda) diskoteket och nattklubben Studio 54. Detta var för över tio år sedan.

”Då var det en källare med betonggolv fulla av pölar och murblock, men den saknade pelare, vilket gjorde den perfekt för siktlinjerna”, fortsätter Frankel. Grundarna anlitade Broadways och New Yorks mest kreativa konstnärer och designers, liksom toppnamn inom gastronomi och service, för att skapa en plats som var inbjudande, elegant och som framgångsrikt kunde förena kabaré i världsklass med en kulinarisk upplevelse präglad av kvalitet. ”När 54 öppnade kändes det som en jättehändelse, det var ett spännande ögonblick för New Yorks teaterscen eftersom det var den enda lokalen i sitt slag. Den fyllde ett tomrum mellan två typer av befintliga klubbar. Det fanns några trotjänare i New York, men de kändes ganska enkla och råa; trevliga ställen men definitivt mer informella, platser där man såg kabaré av den gamla skolan”, förklarar kompositören/textförfattaren Joe Iconis (Be More Chill), som tillsammans med Patti LuPone var en av de första artisterna att uppträda där. ”När det här stället öppnade, som kändes både exklusivt och lättillgängligt, så kändes det som den perfekta medelvägen. Här får man se en enorm bredd av artister och nytt material, men man får också en gnistrande, glammig New York-upplevelse. Det faktum att det öppnade i källaren på gamla Studio 54 gav det en så stark koppling till teatervärlden; det fanns en verklig lockelse i det.” Och lokalen saknar sannerligen inte glans, men den återfinns i omgivningarna och genom den middagsform som är en integrerad del av vad som gör 54 Below speciellt. Frankel fortsätter: ”Det är en upplyst filosofi kring värdskap: att läsa av bordet och räkna ut vad gästerna vill ha på ett tystlåtet och värdigt sätt.” Den kulinariska upplevelsen har faktiskt en lika viktig plats på programmet som underhållningen. Med middag som serveras varje kväll från kl. 17.30 sätter 54 Below en ny gastronomisk standard för nöjeslokaler i New York, och fortsätter att överraska även efter ett decennium. Färska, rena och säsongsbetonade råvaror används för att skapa en ständigt föränderlig meny av begåvade kockar, och serveras sedan nästan omärkligt av ett team som aldrig tar fokus från talangen på scen. Mandisa Boxill – som började som hovmästarassistent och under sin karriär på 54 Below arbetat sig upp till General Manager – säger: ”Vi lär vår personal att deras tid att glänsa är mellan appåderna. Många i den ursprungliga restaurangpersonalen var Broadway-fantaster och visste instinktivt när de skulle servera och när de inte skulle det. Det är en stil som har hållit personalen synlig men diskret.” En av de bästa prestationerna du får se på 54 Below är faktiskt hur servitörerna lyckas driva en fullt fungerande restaurang under applåderna, med en matupplevelse man förväntar sig av vilken lyxkrog som helst i staden. Och precis som i en bra Broadway-ensemble samarbetar ett litet och sammansvetsat team av kockar, löpare, servitörer och barpersonal för att skapa illusionen av en rollista på tusentals personer. Stor möda läggs ner av grundarna och restaurangcheferna för att se till att den föränderliga menyn lever upp till de trogna gästernas förväntningar. Boxill fortsätter: ”Våra gäster älskar sitt nötkött, så det kommer alltid att finnas en steak och det kommer alltid att finnas short-ribs.” Frankel och hans partners deltar vid varje provsmakning innan en meny släpps till allmänheten. Det är ett system som har tjänat 54 Below väl, med en rad utmärkelser inklusive flera Trip Advisor Certificates of Excellence. Men en hantverksmässig middagsupplevelse är bara ena sidan av myntet, särskilt när varje bord står mindre än sju meter från scenen. 54 Below behövde en uppfinningsrik och kreativ programdirektör med fingret på pulsen i dagens Broadway-scen, och en djup förståelse för Broadways historia – och de hittade Jennifer Ashley Tepper. Tepper bokar inte bara artister, hon har kärleksfullt kurerat ett program med över 7 000 föreställningar som är som små Broadway-säsonger i sig själva, med ett tydligt engagemang för mångfald. ”En av sakerna som främjar gemenskapen är den stora mängd shower vi hyser. Du kan se Marilyn Maye kl. 19.00 och en grupp studenter som framför en ny musikal de har skrivit kl. 21.30. Vi kan boka Patti LuPone och veta att den showen säljer slut 12 föreställningar och blir en premiumupplevelse, men vi kan också ha ett lägre pris en måndag kl. 21.30 för en ny artist. Detta har skapat ett system som vet hur man säljer Norm Lewis, men också en Broadway Halloween-gruppshow, och allt däremellan. Vi stöttar artister på alla nivåer i deras karriärer.” Nästan varje artist som intervjuats nämnde specifikt Teppers medfödda förmåga att programmera akter precis som de bör vara. ”Jennifer är särskilt skicklig på att boka rummet så att det representerar vad som händer i kulturen, men hon informerar också kulturen; reagerar på den och sätter igång den”, förklarar den ohärmlige artisten Joe Iconis. ”Hon har en sådan kontroll över musikalhistorien och New Yorks kabarésen att hon vet hur man hedrar det som kommit före oss, men också hur man pushar oss framåt.” Även om det är sant att många numera etablerade Broadway-stjärnor har debuterat med sina soloföreställningar här (som Ariana DeBose, Bonnie Milligan och Ben Platt), är 54 Belows engagemang för låtskrivare fascinerande. Många Broadway-shower har gjort sin New York-debut genom att ”testas” på 54 Below. Denna hängivenhet till Broadways upphovsmän, vare sig det är legender eller nykomlingar, är ytterligare en faktor som förändrat spelplanen. I färskt minne finns Iconis Tony-nominerade Be More Chill och Tony-vinnaren A Strange Loop, som båda kunde höras på 54 Below långt innan de sattes upp som fullskaliga produktioner på Broadway. Tepper fortsätter: ”Vi ser till att alla har en plats på vår scen.”

Men personerna på scenen då? Det saknades inte talang som ville prisa lokalen, och när jag skrev denna kärleksförklaring blev det tydligt att en hel armé av etablerade och lovande stjärnor helt enkelt ville säga tack till Frankel och kompani för arbetet de gör för att hålla kärleken till, och andan i, Broadway vid liv.

Ann Hampton Callaway. Den legendariska Ann Hampton Callaway, som har varit en fast punkt på 54 Below i många år, kom först hit tack vare sin absoluta tilltro till grundarna, som hade arbetat med henne i Broadway-musikalen Swing! 1999. ”Jag tror bara på det de gör. Vi behöver det här rummet. Det är perfekt. Det finns en vacker tradition i att gå ner för de där trapporna och kliva in i en annan värld… där livet kommer att bli vackert.” Hampton Callaway har framfört noggrant utformade hyllningsshower till artister som Peggy Lee och Barbra Streisand, som har präglat henne lika mycket som konstformen, tillsammans med djupt personliga sångcykler som ”balanserar publikkontakt, koppling till materialet och kabaréns intimitet. Om man gör sitt hemläge och ger kvällen en båge som är överraskande och rörande, kommer folk att få en helt olika upplevelse varje kväll. Man kan finjustera saker längs vägen. Publiken älskar ballader, men de vill inte höra det hela kvällen. Allt är live och fräscht, och att uppträda på 54 Below ger mig en möjlighet att prata med publiken och berätta varför jag valde en låt. Den där tonen av sanning når publikens hjärtan. En del av mitt jobb är att få folk att bli förälskade i låtarna på nytt.” Hampton Callaways shower förändrar kabaréns dynamik; publiken kan under en och samma kväll transporteras till sjuttiotalet med The Way We Were för att sedan sjunga med i You’ve Got a Friend. Hennes kvällar hör till de mest eftertraktade biljetterna på året.

Norbert Leo Butz. Foto: Philip Romano. En lokal som tillåter en artist att köra en hel spelperiod ger verkligen utrymme för kreativitet, varje kväll. ”Jag var verkligen nervös för att spela på 54 Below första gången. Jag kom inte från den klassiska musikalteatern”, förklarar den tvåfaldiga Tony-vinnaren Norbert Leo Butz (Dirty Rotten Scoundrels, Catch Me If You Can). ”Jag trodde att kabaré var något som rika människor gjorde på Upper East Side, eller på klubbar i Weimar-Tyskland på 30-talet. Jag spelade rock och på folkmusikklubbar; jag var en gatumusikant med min gitarr. När de först bad mig göra en kväll gick jag för att se Patti LuPone, och ingen gör kabaré bättre än Patti. Jag tänkte ’jag kan bara göra det jag är bra på’ och så skapade jag min egen show med rötter i rock, folk och blues. När jag väl insåg att man inte behöver passa in i en mall av vad man tror att kabaré är, och att publiken vill se låtar tolkas på ett nytt sätt, fann jag en enorm frihet och en helt ny konstform där.” Butz har skapat många kvällar med låtar som är fria från den traditionella Broadway-musikalens narrativ, där han omtolkar låtar och ger dem en ny aktualitet; ett färskt exempel var när han förvandlade Dolly Partons 9 to 5 till en protestsång för arbetande mödrar och samhällsbärande personal (något som måste ses och höras för att tros). ”En bra låt är som arkitektur: om den är solitt byggd och grunden är stark, kan man kasta vad som helst på den… och den kommer att sjunga.”

Mauricio Martínez. Foto: Nella Vera. I linje med Teppers mantra om att ge nya artister ett skyltfönster, säger Broadways Mauricio Martínez (On Your Feet!): ”Det var en dröm som gick i uppfyllelse att bli inbjuden att sjunga på 54 Below. Hemma i Mexiko tittade jag på videor på Youtube och tänkte ’det där vill jag verkligen göra’. Jag minns när Aaron Tveits livealbum spelades in på 54 Below och blev så inspirerad. Snabbspola till idag, och jag har precis spelat in mitt livealbum där.” Martínez shower är självbiografiska och extremt personliga; hans första show skildrade resan från Mexiko till Broadway, hans senaste undersöker hur artister efter pandemin måste söka roller via ”self-tapes”. Det är en specificitet som 54 Below kan erbjuda eftersom de tillåter artister att vara kreativt fria. Martínez livealbum, inspelat på 54 Below, släpps i februari 2024.

Jasmine Forsberg. Pandemin slog hårt mot lokalen, precis som mot alla scenkonstlokaler världen över. Frankel var tacksam för det statliga stöd som Biden-Harris-administrationen gav åt kreativa rum. Kanske var en av de få positiva sakerna från den perioden att 54 Below inte bara fortsatte att erbjuda livestreaming som ett framträdande alternativ (vilket blev högsta mode 2020 men har minskat sedan dess). Ledningen på 54 Below tog sig an livestreaming på samma sätt som de gjorde med lokalens ursprungliga design: med passion, kreativitet och utan att spara på krutet (Frankel erkänner själv att de hade väldigt roligt när de lärde sig denna nya konstform). Det de har skapat ger några av de bästa livestream-upplevelser man kan hitta. ”Jag älskar hur det gör våra shower så tillgängliga för alla, över hela världen”, förklarar Broadways Jasmine Forsberg (Here Lies Love). ”Min pappa såg min senaste show från Sarasota, Florida, och han ringde mig efteråt och sa att det kändes som om han var där med mig i rummet. Det är fantastiskt att kunna dela våra berättelser med människor som inte kan resa till New York, och kvaliteten är otrolig. Det gör att så många fler kan njuta av konsten.” Butz går längre: ”Jag har kämpat med biljettpriserna, eftersom en stor del av min publik är arbetande skådespelare eller samhällsbärande personal som kanske inte har råd. Jag älskar idén att man för femton dollar kan streama min show. Och de har inte snålat på det… sju kameror – en till och med kopplad till pianot. Vi måste skapa konst för de människor som behöver den mest, och om vi inte gör det för deras skull, varför gör vi det då?” Sådan är kärleken som artisterna hyser för lokalen; alla som intervjuades gjorde det där lilla extra för att dela sina historier. Hampton Callaway repeterade för en show i London, Butz tog ett samtal mellan möten, Martínez klev ut från en repetition. Forsberg lyckades hitta tid att dela sin kärlek för stället kvällen före sin Broadway-premiär i Six The Musical. När talangerna anstränger sig så här för att prisa en lokal, då måste något vara rätt.

Joe Iconis. Foto: Nella Vera. Men kanske mest passionerad av alla var Joe Iconis, som ogenerat prisar en nästan spirituell och tidslig koppling till platsen. ”54 Below har blivit mitt konstnärliga hem. Varje sång av mig som någonsin varit med i en musikal och som hörts på en scen innan den var en del av den färdiga musikalen, den scenen var på 54 Below. På samma sätt som andra artister har sina konstnärliga hem på teatrar runt om i landet, är min plats 54 Below. Det är mer än en kabaré, det är mer än en plats att sjunga musik på, det är en plats där jag kan jobba fram nytt material. Publiken är en fantastisk blandning av riktiga finsmakare och mer tillfälliga besökare som ger allt en chans, och den blandningen är så sällsynt. 54 Below gör det möjligt för mig att få reaktioner från betalande kunder på mitt arbete. Jag har utvecklat låtar genom att använda hur de landade hos 54 Below-publiken som en måttstock. Jag kan gå in i produktion med lugnet att låten fungerar på ett visst sätt tack vare deras reaktion. Att vara på 54 Below är nu en inbyggd del av min konstnärliga process.”

När du besöker 54 Below (och kära läsare, det måste du!), se till att titta på den Tony Award som 2022 tilldelades Frankel och hans partners för deras bidrag och excellens inom teatern. Den står stolt i festsalens lobby.

Som Frankel sammanfattar: ”Det var fantastiskt. Vi har vunnit Tony-priser förut, men det finns inget som att bli erkänd av sina kollegor. En Tony Award är ett beslut av människor som gör samma jobb som du, som säger att du har gjort det bra. Det är väldigt tillfredsställande på både ett personligt och ett institutionellt plan.”

Tillfredsställelse är det sista ordet jag vill skicka med er. Du är inte bara garanterad det på 54 Below, utan det kommer att lysa igenom varje ögonblick av din upplevelse, från det att du kliver in tills du går därifrån. Och det – kära läsare – är varför detta inte är en recension, utan en kärleksförklaring.