INTERVJU: Dramatikern Ella Hickson

Ella Hickson slog igenom på Edinburgh Festival 2008 med sin pjäs Eight, som kammade hem en ansedd Fringe First. Nu flyttas hennes andra pjäs till London.

Ella, du har haft en kometkarriär sedan 2008. Hur hittade du din väg in i den här branschen?

Min universitetsteater hade en gratis plats för fringe-teater; man behövde bara presentera en idé. Som tur var blev min idé om åtta monologer utvald, så jag var tvungen att skriva dem. Det var en ganska rak process; jag kände åtta duktiga skådespelarstudenter och vi skapade delarna genom samtal. Det var en helt fantastisk arbetsprocess.

Att vara dramatiker är ett ganska isolerat yrke. Hur hjälpsamma har dina olika residens och samarbeten med olika teatrar varit?

Enormt. Jag är verkligen tacksam mot Katherine Mendelsohn och teamet på The Traverse, samt Simon, Sean och gänget på The Lyric. Utan det stödet tror jag att de senaste åren hade varit riktigt tunga. Det är så viktigt att ha en koppling till en teater, att förstå hur huset fungerar och att känna att man hör hemma någonstans.

Vissa menar att man måste ha upplevt det man skriver om. Vad anser du om det?

Tja, jag har aldrig sprängt bussar eller klätt av lik, så jag antar att det inte stämmer! Med det sagt tror jag att all bra dramatik rymmer en kärna av universell sanning, och det hjälper att ha någon form av relation till den sanningen även om man inte har upplevt det personligen.

Var hämtar du din inspiration ifrån?

Lite överallt. Brottstycken av samtal – filmer eller pjäser – böcker. Jag får mycket genom att bara prata med mina vänner.

Efter framgångarna med Eight, led du av någon ”svåra andra albumet”-ångest inför Precious Little Talent? Självklart. Jag kände en enorm press att leverera med Precious Little Talent, därav den något provokativa titeln. Men i efterhand inser jag att den pressen mest satt i mitt eget huvud. Pjäser kommer och går, och recensenter tänker sällan på sin kritik när den väl är skriven. Man måste vara trogen själva verket, inte hur det tas emot – det är det enda sättet att fortsätta göra sitt bästa. Precious Little Talent rör vid känslor av övergivenhet som är väldigt närvarande i dagens samhälle, men den känns inte maktlös. Tvärtom verkar den vara en hoppfull pjäs – var det viktigt för dig?

Då var det det. Jag ser ingen poäng med att bara vältra sig i elände om man inte åtminstone utforskar vägar ut ur situationen. Teater behöver handla om förändring, om transformation – om människor är övergivna vill vi se dem kämpa för att bli funna.

Hur involverad har du varit i den här uppsättningen av Precious Little Talent? Är du en författare som är ”hands-on” i repetitionslokalen eller föredrar du att släppa taget om verket?

Det har varit en läroprocess eftersom det här är en av de första gångerna jag har gjort så, då jag oftast regisserar mina egna grejer själv. Jag har ett väldigt bra samarbete med James och det finns en kultur av öppen kommunikation, vilket gör allt mycket lättare.

Slutligen, varför ska man gå och se Precious Little Talent?

Den har en charmig kombination av humor och patos. Det är en modern pjäs med den där härliga, klassiska underhållningstonen som bjuder på både skratt och tårar.

– Intervju av Honour Bayes. Precious Little Talent spelas på Trafalgar Studios från 8 april till 30 april 2011.