RECENSION: Coming Up, Watford Palace Theatre ✭✭✭

Mitesh Soni, Neil D'Souza, Goldy Notay och Ravin J Ganatra i Coming Up. Foto: Richard Lakos Coming Up

Watford Palace Theatre

14 oktober

3 stjärnor

Köp biljetter

Det har redan gjorts en uppsjö av pjäser och filmer om den indiska erfarenheten i Storbritannien. Men trots det finns det förvånansvärt lite skrivet om hur brittiska indier tas emot när de återvänder till sitt hemland.

I Neil D’Souzas Coming Up får vi följa Alan (också spelad av D’Souza), som återvänder till moderlandet i affärer efter att ha bott i Storbritannien i flera decennier. Han upptäcker att det Indien han en gång kände har förändrats i grunden, precis som hans relation till sin faster och sin kusin. Han ges också chansen att följa i sin far Jacobs fotspår. Jacob framträder som både ung och gammal genom fragment ur hans dagbok, vilket belyser hans tuffa katolska uppväxt mot en fond av Gandhi och den indiska självständighetsrörelsen.

Om det låter som mycket att ta in, så är det precis vad det är. Här finns två betydande berättelser som sträcker sig över flera årtionden och platser, med ett tjugotal karaktärer totalt. Det är i sig inget problem, men scenanvisningarna kräver att miljöerna förvandlas med 'minsta möjliga besvär'. Den snabbhet med vilken pjäsen kastar sig mellan scener kräver en viss tillvänjning – ibland färdas karaktärerna bakåt i tiden i samma scen och miljö – särskilt som karaktärerna sällan får någon ordentlig introduktion. Pjäsen känns starkare i andra akten när tempot lägger sig och de bärande delarna av handlingen börjar stråla samman.

Det finns mycket att tycka om i den här uppsättningen; karaktärerna är komplexa och intressanta, och den rappa, färgstarka dialogen känns genuint indisk. Flera teman löper genom pjäsen, främst kring identitet och tillhörighet. Alan känner sig (förmodligen) inte riktigt hemma i Storbritannien, men han kan inte heller uppbringa någon entusiasm för sitt hemland; han ogillar kulturen, har glidit ifrån sina släktingar och har istället jagat ekonomisk framgång.

Det är uppfriskande att se en så pass ambivalent skildring av ett hemvändande, i motsats till den typiska ”hitta sig själv”-berättelsen som ofta serveras. Det splittrade anslaget är en del av det som gör pjäsen intressant och engagerande. Indien visas som ett land i förändring, där 1930-talets kastindelning har förenats med en modern konsumtionskultur, även om klyftan mellan rik och fattig är lika avgrundsdjup som alltid.

Scenerna mellan Alan och hans frånskilda kusin kändes som de starkaste, med strålande skådespeleri från båda parter. Faktum är att Alans sidohistoria generellt var mer känslomässigt engagerande än Jacobs, delvis för att den senare trasslade in sig i en del onödig symbolism involverande en tiger – något som med fördel hade kunnat kortas ner. Det fanns också ett smart slut med en ung indisk flicka i en avgångshall, vilket illustrerade hur mycket både Alan (och Indien) har förändrats och lät Alan utforska sina sanna känslor.

Rollbesättningen är genomgående utmärkt; det är en sann ensembleproduktion där alla tar sig an tre eller fyra roller var. De förväntas växla mellan ålder, kön och dialekt, ibland mitt i en scen, och gör det med stor skicklighet.

Två skådespelare utmärkte sig särskilt. Först Goldy Notay, som visade sin mångsidighet genom att spela både den söte och energiske unge Jacob och Alans åttioåriga faster. Prestationerna var vitt skilda men intelligent gestaltade med en stark känsla för humor. Mitesh Soni gör ett lika stort intryck som Alans bror Daniel och en splittrad präst; hans gestaltning av sjuårige Daniel var en mästarklass i hur en vuxen ska spela ett barn.

Rebecca Browers scenografi är utmärkt, genomsyrad av religiös symbolism med en imponerande bakgrund och ljussättning som speglar pjäsens mystiska undertoner. Shona Morris rörelseregi var oklanderlig men kändes inte helt rätt för den här typen av pjäs; det ökade inslaget av dans mot slutet kom lite i vägen precis när ett fängslande slut höll på att växa fram naturligt.

Coming Up är en pjäs som försöker sig på många olika saker och den träffar rätt oftare än den missar. Med en smula varsam klippning skulle den kunna bli en av de mest innovativa skildringarna av identitetsfrågor och krocken mellan kulturer.

Coming Up spelas på Watford Palace Theatre till och med den 24 oktober 2015