RECENSION: Gods and Monsters, Southwark Playhouse ✭✭✭✭

Will Austin och Ian Gelder i Gods And Monsters. Foto: Annabel Vere Gods And Monsters

Southwark Playhouse

4 stjärnor

Det är mitten av femtiotalet och den brittiske regissören James Whale – mannen bakom Show Boat, Journey’s End och skräckfilmsklassiker som Frankenstein och Bride Of Frankenstein – har inte gjort film på åratal.

Whale lever i Los Angeles med hushållerskan Maria och lever ett isolerat liv sedan hälsan sviktat efter en stroke. Han har reducerats till ett sexuellt plågat åldrande där han drivs av både sina konstnärliga passioner och sina lustar. Det är knappast det liv en kreativ hjärna som Whales förtjänar.

Livet tar en ny vändning när Whale lyckas bekanta sig med sin trädgårdsmästare Clayton Boone, en muskulös helylleamerikan. Boone blir imponerad av regissören och smickrad när Whale ber om att få måla hans porträtt. Föga anar han vad som väntar.

Gods and Monsters baseras på Christopher Brams roman Father Of Frankenstein, som senare filmatiserades med Ian McKellen i huvudrollen. Det är en gripande historia om åldrandets frustration och den förödelse som en cirkulationsstörning i hjärnan kan föra med sig. Whale klagar ständigt på en mental dimma och vägrar ta medicin av rädsla för att den ska grumla hans skarpsinne.

Whale hemsöks ständigt av tillbakablickar till betydelsefulla stunder i sin ungdom med Barnet och Tozer, unga förälskelser från både hemstaden Dudley och första världskrigets skyttegravar.

Russell Labey har inte bara dramatiserat romanen utan står även för regin i denna världspremiär. Det är ingen lätt uppgift, men Labeys uppsättning är trygg och ger skådespelarna chansen att glänsa i denna välskräddade bearbetning. Jason Denvirs enkla scenografi, Mike Robertsons ljussättning och Louise Rhodes-Browns projektioner samverkar sömlöst för att gestalta Whales tillbakablickar och de elektriska stormar som rasar i hans huvud allt eftersom minnet sviker.

Ian Gelders prestation som James Whale är en makalös bedrift. En stolt men sårbar briljans lyser igenom den gamle mannens sköra kropp. Det går bokstavligen att se hur han kämpar för att behålla kontrollen när både kropp och sinne sviker honom.

Gelders scener med Maria, spelad av Lachele Carl, visar hans knivskarpa kvickhet när hon försöker få honom att vila, väl medveten om att han är en "svår" man vars eskapader måste tolereras även om hon ogillar dem.

Will Austin spelar Clayton Boone, en muskulös men godhjärtad bamsing. Hans relation med Whale är maskulin, men utvecklas till något omtänksamt och medkännande i takt med att han lär känna mannen bakom monsterfilmerna. Emellanåt är det omöjligt att inte jämföra Austins fysik med Whales välkända monster, och kanske är det en del av dragningskraften. Boone tvingas brottas med Whales homosexualitet ställt mot sin egen vänskap med mannen, och hans obehag är stundtals påtagligt.

Det är triangeldramat mellan dessa tre karaktärer som gör Gods and Monsters så fängslande. Relationen mellan Whale och Boone är dynamisk och bjuder på ständiga vändningar. Whale finner en medkännande förtrogen i Boone, som gradvis börjar förstå den skräck som jagar Whale i takt med att hans förmågor tynar bort.

Will Rastell och Joey Phillips gestaltar inte bara filmstudenten Kay och Whales läkare, utan väcker även liv i tillbakablickarna med lätthet genom att växla till Dudley-dialekt på ett ögonblick. Deras prestationer är säkra och gör Whales förfall än mer hjärtskärande där han står kvar med tårfyllda ögon.

Gå inte och se Gods and Monsters och förvänta dig en dokumentär om hur Frankenstein skapades. Det är så mycket mer än så. Detta är en väl berättad historia fylld av humor, känslor och vältecknade karaktärer. Gods and Monsters bjuder på fantastisk underhållning och ett unikt fönster in i ett kreativt genis sinne. Gods and Monsters spelas fram till den 7 mars 2015 på Southwark Playhouse