RECENSION: Leader Of The Pack, Waterloo East Theatre ✭✭✭

Matthew Quinn och Abi Finley i Leader Of The Pack. Leader Of The Pack

Waterloo East Theatre

13 oktober 2015

3 stjärnor

Boka biljetter

Leader Of The Pack – The Ellie Greenwich Musical är som titeln antyder en jukebox-musikal baserad på den produktiva poplåtskrivaren Ellie Greenwichs musikaliska karriär. Berättelsen tar sin början 1959 med hennes första möte med Jeff Barry, mannen som skulle bli både hennes make och låtskrivarpartner, och sträcker sig fram till 1991, flera år efter att deras äktenskap upplösts.

Greenwichs historia är anmärkningsvärd med tanke på att hon var med och skrev hitsen för en hel generation, inklusive föreställningens titelspår, Be My Baby, Baby - I Love You, Then He Kissed Me, Da Doo Ron Ron, Christmas (Baby Please Come Home), Do Wah Diddy Diddy, Maybe I Know, Look Of Love, Chapel Of Love, I Can Hear Music, och River Deep-Mountain High.

Långt innan musikalen om Carole King, Beautiful, intog scenen, sattes Leader Of The Pack upp på Bottom Line i Greenwich Village. Den blev så populär att den har spelats av teatergrupper världen över sedan dess.

Föreställningen följer en enkel formel där de relevanta låtarna placeras in i en tidslinje kopplad till Greenwichs liv, vilket gör att Leader Of The Pack snabbt antar ett klassiskt mönster av låt – scen – låt.

Sophia Mackay (Darlene), Lottie-Daisy Francis (Ronnie) och Melissa Park (Barbara) bär upp en stor del av musiken i första akten. Jag hade inte insett hur Spector lät sångerskor cirkulera och bildade nya grupper allteftersom medlemmar i andra konstellationer föll bort. Denna talangfulla trio höll takten igång genom att leverera hit efter hit.

Lottie-Daisy Francis, Melissa Park och Sophia Mackay i Leader Of The Pack.

Perry Meadowcraft tillförde en gnutta av den mani som var Phil Spector i rollen som producenten. Spector var en enorm del av Greenwich och Barrys framgångar som en av pionjärerna bakom 1960-talets "girl group"-sound. Meadowcraft spelar också trummor i de flesta av musikalens nummer och visar sig vara en ovärderlig del av ensemblen. Hans korta senare scen med Barry var gripande, men alldeles för kort.

John Sandberg tar sig an den lilla men väl så viktiga rollen som Jerry Leiber från den legendariska låtskrivarduon Leiber och Stoller. Det var Leiber som gav Greenwich hennes första jobb i Brill Building efter att han misstagit henne för Carole King. Deras relation utvecklades till ett betydligt större produktions- och förlagssamarbete med Barry och Greenwich. Sandberg gör en stabil insats som hjälper till att förankra den centrala konflikten mellan Greenwich och Barry.

Emma Fraser bjuder på några härliga komiska ögonblick som Nancy, receptionisten i Brill Building, vilket ger ett bra flyt i föreställningens övergångar.

Abi Finley och Perry Meadowcroft i Leader Of The Pack.

Matthew Quinn spelar Jeff Barry, Ellie Greenwichs skrivarpartner och make. Quinns tidiga scener med Abi Finley som Ellie Greenwich är en fröjd. Det finns både humor och en genuin kemi mellan de två. I andra akten lämnas Quinn med ganska svagt stöd från manuset, men trots det gör han en förstklassig insats i att hålla ihop en trovärdig karaktär i en svår situation.

Abi Finley är en sensationell Ellie Greenwich. Hon fångar perfekt en kvinna vars konstnärliga produktion var helt i samklang med vad popubliken efterfrågade vid tiden. Det finns några fantastiska ögonblick, särskilt de med Leiber, som verkligen låter Finley visa nyanser och djup i vad som annars skulle kunna vara en ganska ytlig karaktär. Det är en rollprestation fylld av värme, djup och själ.

Där Leader Of The Pack haltar något är i manusscenerna. Bortsett från de stundtals klumpiga övergångarna mellan låtar och scener, hade relationen mellan Greenwich och Barry kunnat vara bättre skriven så att Barrys distansering från Greenwich fick mer dramatisk tyngd. Som det är nu blir publiken vittne till ett äktenskap som kollapsar utan att riktigt få förklarat varför. Barrys önskan om familj hamras in som orsak gång på gång, men det verkar inte helt förklara vad som faktiskt sker på scenen.

Föreställningar med skådespelande musiker är en svår balansgång, men för det mesta lyckas Leader Of The Pack trolla fram magi och leverera drygt två timmar av non-stop hits, som kulminerar i en sensationell version av River Deep Mountain High med hela ensemblen. Med ett avskalat band fungerar föreställningen riktigt bra, även om jag inte kunde låta bli att undra hur det hade låtit om Spectors "Wall of Sound" hade fått ta plats i några av numren.

Leader Of The Pack är en fantastisk kvällsunderhållning. Jag gick definitivt hem och lyssnade igenom några av de klassiska albumen igen, nu med kunskapen om deras gemensamma nämnare – den otroligt skickliga Ellie Greenwich.

Leader Of The Pack spelas på Waterloo East Theatre fram till den 31 oktober 2015