RECENSION: Leave To Remain, Lyric Hammersmith ✭✭✭✭

Jennifer Christie recenserar den nya musikalen Leave To Remain som just nu spelas på Lyric Hammersmith.

Tyrone Huntley (Obi) och Billy Cullum (Alex) i Leave To Remain. Foto: Helen Maybanks Leave to Remain

Lyric Hammersmith

29 januari 2019

4 stjärnor

Boka biljetter Leave to Remain hyllas som nästa stora brittiska musikal. Just nu spelas dess premiärsäsong på Lyric Hammersmith.

Temat är nutida, musiken ekar av afrikanska rytmer och harmonier under en stadig elektronisk klubbvibe, och koreografin är en blandning av modern dans och hiphop. Det är ett härligt drag som blandar trendiga stilar med finess. Man kan fråga sig om den bryter ny mark, men det är en gammal fråga – varför inte bara njuta av samtida stilar innan vi går vidare till nästa?

Kärnan i berättelsen kom från medförfattaren Kele Okereke, som tog sin idé om en historia kring samkönade äktenskap till Matt Jones. Vändningen i historien är att en av dem inte är säker. Det händer i alla äktenskap i viss mån, oavsett om de är samkönade eller inte, och av en mängd olika anledningar. Berättelsens verkliga djup finns i relationerna inom och mellan de två familjerna. Det finns så många problem i varje enhet att det är som att titta på en bilolycka, ibland i slow motion.

Ensemblen i Leave To Remain. Foto: Helen Maybanks

Trots osäkerheten kring huruvida de ska gifta sig eller inte, behöver den ena brudgummen ett visum medan den andra bär på en hemlighet. Detta blir alltså ett äktenskap byggt på osanningar från båda håll. En god vän som följde med mig, och som själv är förlovad, uttryckte farhågor kring detta och andra klichéartade scenarier som upprätthåller stereotyper om homosexuellt liv och som riskerar att undergräva betydelsen av samkönade relationer och äktenskap. Bortom scenerna med drog- och alkoholindränkta rejvfester finns en lugnare och mer socialt förfinad kultur som förtjänar erkännande. Det finns tillräckligt med drama i familjesituationerna för en substantiell berättelse utan de många extra komplikationerna.

Föreställningen rusar genom inledningsfasen när Tyrone Huntley i rollen som Obe och Billy Cullum som hans partner Alex möts, blir kära och flyttar ihop. Tempot byggs upp mot ett underbart klimax i talad text och en mångbottnad musikalisk tolkning av parrelationer. Alex och Obe, båda föräldraparen och vännerna Raymond och Damien sjunger alla The Lies We Tell. Karaktärerna uttalar enskilda fraser som plockas upp av andra, och när känslorna svallar läggs melodin till. Det är ett mycket skickligt grepp för att understryka både likheterna och skillnaderna mellan oss alla.

Billy Cullum (Alex) och ensemblen i Leave To Remain. Foto: Helen Maybanks. Huntley har flera fantastiska solonummer samt några mycket dramatiska scener, och visar stor skicklighet i att leverera en trovärdig och sympatisk karaktär. Cullum får vänta på sitt solo, The Sea Between Us, vilket han levererar med övertygelse och stark röst.

Resten av ensemblen har individuella karaktärsdrag samt några mindre roller. Kvinnorollerna är alla kraftfulla och komplexa karaktärer. Johanne Murdock spelar Diane, mor till Alex. Diane flyger till London för det hastiga bröllopet. Det måste ske snabbt på grund av Alex eventuella utvisning från Storbritannien till följd av Brexit. Diane är inte så stark som hon verkar och Murdock gestaltar denna bekymrade mor med finess, där hon subtilt tonar ner sanningen som väller fram genom dimmorna. Murdock har början på vad som kunde ha blivit ett riktigt paradnummer, men det stannar tyvärr av alldeles för tidigt.

Rakie Ayola (Grace) och Cornell S John (Kenneth) i Leave To Remain. Foto: Helen Maybanks

Rollen som Obes mamma Grace spelas av den rutinerade skådespelaren Rakie Ayola. Grace har fogat sig i den patriarkala ordningen och först i föreställningens sista scener kan hon sätta ord på frustrationen över alla missade år i Obes liv. Hon står slutligen upp för sig själv och sin son i de triumferande slutscenerna. Ayola har en fantastisk sångröst och det hade varit underbart att få höra mer av den än vad denna föreställning erbjuder.

Aretha Ayeh är Obes syster Chichi, som inte alls är den söta karaktär namnet antyder utan en tuff och framgångsrik advokat och ett viktigt stöd för sin bror. Ayeh levererar också en kraftfull prestation och fångar publikens uppmärksamhet i sina korta solosångpartier.

Ensemblen i Leave To Remain. Foto: Helen Maybanks

Den dominanta patriarkala figuren Kenneth spelas av Cornell S. John. Hans gestaltning av Obes oförsonliga far, som förskjuter sin sextonårige son för att han är bög, är isande kall.

Koreografin och rörelseschemat är enastående i denna produktion och är regissören Robby Grahams verk (det finns inget annat namn i programmet och Graham har en bakgrund inom dans). Den flödande elegansen i rörelserna är vacker att se, likaså de mer energiska och kraftfulla numren. Scenerna där slow motion används är mycket effektiva och bryter ner den underliggande floden av känslor i handlingen.

Scenografin, designad av Rebecca Brower, är ofta en integrerad del av rörelserna och ensemblen flyttar skärmar, bär stolar och möblerar scenen i välrepeterade och koreograferade sekvenser. Den stöttar berättelsen väl och ser till att flödet i historien löper smidigt. På denna scen spelar Cat Carters levande ljussättning en central roll.

Leave to Remain är fylld av smarta idéer och ensemblen sprakar av talang.

BOKA BILJETTER TILL LEAVE TO REMAIN