RECENSION: Xara Vaughan, Crazy Coqs ✭✭✭✭

Julian Eaves recenserar Xara Vaughan: Wanderlust – The Songs of Ty Jeffries på Crazy Coqs, Brasserie Zédel.

Xara Vaughan. Foto: John Thornton Xara Vaughan sjunger 'Wanderlust': sånger av Ty Jeffries

Crazy Coqs, Brasserie Zédel

27 september 2018

4 stjärnor

Xara Vaughan är ett extraordinärt fenomen på Londons cabaréscen: hon är London personifierad, med stadens puls i rösten och en gnistrande energi i sina smidiga rörelser och sin skarpa blonda frisyr.  Hon har upplevt det mesta staden har att erbjuda innan hon – i sin senaste inkarnation – blev en enastående scenkraft som levererar oförglömliga versioner av sånger, både gamla och nya.  I händerna på den store Ty Jeffries (vars alter ego, Miss Hope Springs, har kallats för 'dragvärldens Rolls-Royce' och drottningen av originalskrivet material av en viss kritiker – det vill säga undertecknad), har hon funnit en skatt av material som låter som om det vore hämtat från Great American Songbook, men som talar direkt till vår tids hjärta med alla dess motsägelser och förvirring. Hon har med sig en trogen skara fans och håller en rapp dialog med publiken genom hela föreställningen.  Det känns som en fest för vänner, och här är vi alla vänner.  Mellansnacket kan ha en del vassa kanter, men ingenting känns någonsin annat än helt genuint.

Vaughan inledde med den snärtiga titellåten och satte direkt sin egen, tydliga prägel på den: smart skådespeleri, precis humor och en mustig röst som fyller hela rummet.  Vi fick också ta del av början på hennes personliga resa – en historia som startar med hur hon blev avstängd från skolan som 13-åring, ett minne berättat med den kaxiga attityd som snabbt etablerar sig som hennes varumärke; orädd inför livets alla tvära kast och ständigt på jakt efter inspiration under utmanande omständigheter.

'Different Mountain to Climb' kunde inte ha valts bättre för att illustrera denna resa.  I ett hesare, mörkare mezzoregister med kraftfulla brösttoner, kristallklar diktion och framför allt de säkra diftonger som kännetecknar en riktig sångerska, var detta ännu en fullträff, ackompanjerad av Ryan McKenzies briljanta pianospel (som med kort varsel hoppade in för hennes ordinarie kapellmästare).  Med berättelser från Archway invävda i framträdandet växlar hon över i ett slags Londonskt 'Sprechgesang' – som en nypa salt och vinäger på en rykande färsk portion fish and chips.  Hon äger sina sånger.  Hon sköter ljuset.  Efter 'Shanghai Lily' följde ett medley av nummer från Tys pågående musikalprojekt baserat på Hitchcock-filmen: 'Shanghai Express'.  Med stilfulla modulationer tar hon sig an en ny röst: dramatisk, utropande och med en njutning för de smarta, eleganta texterna i sin perfekt avvägda frasering.  Hon bemästrar chanson-stilen i den gripande och vackra 'I found my love', som balanseras av det stampande, kaxiga drivet i 'They were the best days of my life'.

Sedan tog 'Cookie's song' oss till tryggare, mer familjär mark, innan vi fick ännu en begåvad och hantverksskicklig text i den ljuvliga 'Melt into you', inramad av minnen från hennes tid som poledansare hos Peter Stringfellow.  Och vad passar bättre som kontrast till det än 'Home town girl', en 60-talsdoftande vinjett om glitter, nöd och krossade drömmar som väcker ett starkt patos.  Det ledde oss till historien om 'Wanda', där Xara återigen fick med sig hela rummet och fick oss att klappa takten till denna berättelse om moraliskt förfall, blandat med hennes egen resa genom rehab, som avslutades med att vi firade hennes sjunde nyktra månad i rad.  Hon strålar verkligen.

Det övergick sedan i det stilla lugnet i 'North Star', ett djärvt och enkelt rop på ärlighet, krönt med en lysande hög ton. Vi närmade oss slutet med en repris av 'A different mountain to climb', vilket ledde fram till den överraskande avslutningen: den nakna och innerliga 'Cold', fylld av passion och glamour i ett längtansfullt uttryck av känslor.

En klassakt.  Roll-Roycen är i goda händer, tar alla kurvor med finess och ligger stadigt på vägen, även om den skulle kunna poleras ytterligare en aning.  Håll ögonen öppna efter mer.  Hon är numera ett återkommande namn på den här adressen och är tveklöst på väg mot ännu större scener.