RECENSION: Ah, Wilderness!, Young Vic, ✭✭✭✭

George MacKay och Dominic Rowan i Ah Wilderness. Foto: Johan Persson Ah, Wilderness!

Young Vic

4 stjärnor

I sin pjäs Ah, Wilderness från 1932 återvänder Eugene O'Neill till välkända teman som familjeliv, alkoholism och svikna ideal, men den sticker ut i hans produktion genom sin lätthet och sina stunder av ren komedi. Handlingen utspelar sig i Connecticut den 4 juli 1906 och är ett nostalgiskt familjedrama som sägs vara O'Neills egen omdiktning av sin mindre lyckliga barndom med en frånvarande, missbrukande mor. I Ah, Wilderness! är huvudpersonen, 17-årige Richard Miller, ungefär i samma ålder som en ung Eugene skulle ha varit 1906. Men istället för en dysfunktionell familj möter vi en ömsint, kärleksfull mamma och en pappa som är sträng men egentligen genomgod, båda stolta över sin poesitörstande son. Pjäsens charm fångas vackert i denna nya, nedtrimmade uppsättning i regi av Natalie Abrahami på Young Vic. Hon har dock valt att förstärka de självbiografiska aspekterna genom att låta författaren själv representeras på scenen av David Annen, som osedd av karaktärerna beskriver scenernas miljöer och begrundar händelseförloppet.

Känslan av minne genomsyrar även Dick Birds scenografi. De konventionella interiörerna – från hemmet i Connecticut till en bar på en bordell – har ersatts av ett expressionistiskt scenrum som liknar ett övergivet hus invaderat av sanddyner. Det ger ett intryck av att karaktärerna har återvänt från ett förflutet som gått förlorat och aldrig kan återställas.

George Mackay är lysande som Richard; han är komisk i sin tonårsångest och vresighet när han citerar Swinburne för att chockera de vuxna, men han är också mångbottnad och trovärdig i sitt porträtt av en ung man som utforskar nya känslor och kämpar för att finna sin identitet.

Som föräldrarna ser vi Martin Marquez och Janie Dee som ett vänligt par som hanterar sonens rebelliska och ofta överdramatiska beteende med en blandning av frustration och tålamod. Till och med alkoholismens skugga behandlas med en lätthet som är ovanlig i O'Neills övriga dramatik; Dominic Rowan gestaltar farbror Sids berusade upptåg som en källa till humor snarare än tragedi. Susannah Wises tant Lily är en sympatisk men ömklig figur, hopplöst förälskad i Sid trots sin tro på nykterhet. Hennes stillsamma uppgivenhet inför hans drickande fungerar som en motvikt till de stridbara kvinnor som 1906 drev USA mot förbudstiden – ett kapitel som led mot sitt slut när pjäsen skrevs 1932.

Det här är en hjärtlig föreställning fylld av charm och komik – en skarp kontrast till O’Neills moderna tragedi Lång dags färd mot natt, som också utspelar sig i ett hem i Connecticut strax före första världskriget, men med en trasig familj och betydligt mörkare teman. Jämförelsen må avslöja Ah, Wilderness! som ett av O'Neills lättviktigare verk, men i denna version på en timme och 55 minuter är det en livlig och sevärd show som visar en ny sida av en av Amerikas främsta dramatiker. Ah, Wilderness spelas på Young Vic till och med den 23 maj 2015. Då och då händer det att våra kritiker tycker olika om en föreställning. Läs Stephen Collins recension av Ah, Wilderness! för ett annat perspektiv. Berätta gärna vad du tyckte om du har sett föreställningen.