RECENSION: Dirty Rotten Scoundrels, Birmingham (Turné) ✭✭✭✭

Dirty Rotten Scoundrels - Panik i monaco

New Alexandra Theatre, Birmingham (Därefter på turné)

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Det är högsäsong i Beaumont-sur-Mer på den franska rivieran, och spelet är i full gång för den elegante svindlaren Lawrence Jameson som lever gott på att lura rika kvinnor på deras pengar. Den här säsongen kan dock bli extra intressant när den unge amerikanske uppkomlingen Freddy Benson dyker upp och hotar ordningen. Efter ett misslyckat försök att samarbeta utbryter total komik när de båda ingår ett vad där förloraren måste lämna staden.

Att bearbeta en filmklassiker till musikal är ofta riskfyllt, men David Yazbek och Jeffrey Lane har skapat ett partitur som är dynamiskt och fyllt av briljanta komiska ögonblick. Yazbeks låtar har en känsla av pastisch som, i kombination med Lanes knivskarpa manus, fick publiken att vika sig av skratt.

Nyckeln till framgången för Dirty Rotten Scoundrels är samspelet på scen mellan Jameson (spelad av Michael Praed) och Benson (spelad av Noel Sullivan). Det finns en omedelbar kemi mellan dessa två; man får känslan av att de har minst lika roligt som vi i publiken, och det smittar av sig. Det är en kemi som saknades i West End-uppsättningen, men i den här turnéproduktionen finns den i överflöd.

Att se Praed och Sullivan utföra sina svindlar i nummer som All About Ruprecht och Ruffhousin’ Mit Shuffhausen är ett rent nöje. Båda skådespelarna har oklanderlig komisk tajming och är dessutom begåvade med fantastiska röster som verkligen lyfter Yazbeks musik. Alla bra bedragare behöver bra offer, och denna uppsättning har tre av de bästa. Som Jolene Oakes, en arvtagerska från Oklahoma, ger Phoebe Coupe liv åt scenen med Oklahoma? – ett nummer fullt av frenetisk energi där hon förklarar vad som väntar Jameson efter bröllopet. Det är en fantastisk uppvisning där Jameson inser vidden av sin katastrofala situation när planen går snett i expressfart.

Carley Stenson är en jämbördig motspelare till de två säkra bedragarna. Som Christine Colgate är hon det perfekta målet, men denna charmerande dam döljer en hemlighet. Stenson sjunger strålande och skiner verkligen när hon blir indragen i Jamesons och Bensons nät.

Geraldine Fitzgerald spelar Muriel Eubanks, en sofistikerad dam som reser jorden runt i jakt på meningen med livet och den stora kärleken. Från första stund kan man inte låta bli att älska Muriel; man får intrycket av att hon anar att hon blir lurad men väljer att stanna ändå. Fitzgeralds Muriel har en subtil skörhet kombinerad med en känsla av att vara vilsen, vilket gör henne till en av de mest intressanta karaktärerna i detta ruffel och båg.

Att rollsätta Mark Benton som Andre Thibault, Jamesons högra hand, är genialt och har öppnat upp rollen för en betydligt mer komisk tolkning, vilket gynnar föreställningen enormt. Hans scener i andra akten med Fitzgeralds Muriel fick publiken att tjoa efter mer. Benton har en unik fingertoppskänsla för komisk leverans och använder den med förödande precision i nyckelögonblick genom hela showen. Underbart!

Scoundrels har en hårt arbetande ensemble som sätter pricken över i:et i denna läckra musikalpärla. Som hotellpersonal, tjänare, hembiträden, societetsfolk, sjömän och diverse rika turister ger ensemblen showen ett fantastiskt flyt och förtjänar verkligen högt betyg.

Jerry Mitchell har som regissör och koreograf skapat en delikat anrättning som är lika delar elegant iscensättning och ren humorfest. Det finns inga döda stunder här; föreställningen flödar som fransk champagne och är en sann fröjd att skåda. Mitchell, Yazbek och Lane har tagit en klassisk film och faktiskt förbättrat den i musikalformat.

Matthew Brind har bidragit med ytterligare orkestrering och arrangemang, och under ledning av kapellmästare Ben Van Tienen sprakar showen av liv och otrolig energi. Det hela lyfts ytterligare av Paul Groothuis och Tom Marshalls kristallklara ljuddesign. Det var ett sant nöje att höra varje ord i detta fantastiska partitur.

Peter McKintosh har skapat en magnifik scenografi som våra svindlare kan spela ut på. Den transformeras ansträngningslöst från scen till scen med en stil som alltid kompletterar handlingen. Hans kostymer är perfekt synkade med karaktärerna och miljön – stilfullt med massor av finess, samt en väl avvägd dos av smaklöshet för Benson.

Dirty Rotten Scoundrels bjuder på en fantastisk utekväll. Det är ren och skär glädje och jag tvivlar på att någon kan lämna teatern utan ett leende på läpparna. Om du såg föreställningen i West End, se den igen – du kommer bli överraskad av hur bra den här produktionen är. Det här gänget av klassiska bedragare är på väg till en teater nära dig, och du vore galen om du inte bokade en biljett för att njuta av deras upptåg. Den klassiska filmen har blivit en klassisk musikal!

BOKA BILJETTER TILL DIRTY ROTTEN SCOUNDRELS

PS. En eloge till personalen på New Alexandra Theatre vars tvåspråkiga publikmeddelanden och utmärkta service verkligen bidrog till en toppkväll på teatern.