RECENSION: Europe, Leeds Playhouse ✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar David Greigs pjäs Europa, som just nu spelas på Leeds Playhouse.

Lladel Bryant (Billy), Dan Parr (Berlin) och Alex Nowak (Horse) i Europa. Foto: The Other Richard Europa

Leeds Playhouse

4 stjärnor

Boka nu

En avlägsen gränsstad – föga mer än en fabrik, en station och en klubb. Vargarna stryker i de omgivande barrskogarna, men tränger alltmer in i staden. Fabriken rationaliserar sin personalstyrka och till och med stationen ska stängas; snart dundrar tågen från Amsterdam, Warszawa och Berlin förbi utan att stanna medan torg och gator täcks av skräp, och invånarnas liv och drömmar förvandlas till nöd och skräck. I en recension från 2007 av David Greigs drama från 1994 (skriven som svar på kriget på Balkan) konstaterades att pjäsen inte förlorat något av sin relevans; sorgligt nog var det exakt min tanke när jag såg denna kraftfulla nyuppsättning på Leeds Playhouse. Många av pjäsens teman – ekonomisk kollaps, synen på flyktingar – har obehagliga ekon i dagens nyhetsrubriker som domineras av Syrien, Donald Trump och Brexit.

Jo Mousley (Katia) och Robert Pickavance (Sava) i Europa. Foto: The Other Richard

Argumenten och idéerna mänskliggöras genom ett eklektiskt galleri av karaktärer: den fördrivna fadern och dottern som sett sin hemstad förfalla i kaos och anarki, och fabriksarbetarna som blivit både avsatta och egendomslösa genom ”rationalisering”. Här finns den sliskiga lokala lurendrejaren som tjänat pengar på handel med valuta och pass, och flickan som tittar på reseprogram, blickar mot spåren och drömmer om ett liv bortom allt detta. Allt övervakas av den regelbesatte stationsföreståndaren som desperat försöker upprätthålla regler som inte längre betyder något och förstå sig på en tidtabell som inte längre gäller.

Detta är en idépjäs, med arga och högst relevanta idéer. Under den första akten tenderade dessa idéer att överskugga karaktärerna; det var först i andra akten som pjäsen verkligen tog eld – likt den förfallna järnvägsstationen – och vi såg den brutala effekten av dessa koncept. Här drev reaktion till handling med skrämmande utgång, ett resultat som känns alltför trovärdigt i Storbritannien 2018.

Darren Kuppan (Morocco) och Jo Mousley (Katia) i Europa. Foto: The Other Richard

Pjäsens råa atmosfär passar perfekt för Leeds Playhouses tillfälliga scen ”Pop-up Space”. Tegel, betong och stålbalkar i den temporära teatern smälter sömlöst ihop med de slitna dörrarna och de rostiga spåren i Amanda Stoodleys scenografi.

Historien bärs fram av en stark och engagerad ensemble. Särskilt märks Dan Parr som den förvirrade och arge fabriksarbetaren som svikits både politiskt och känslomässigt, och Jo Mousley som den cyniska flyktingen som är beredd att dölja sig själv, sina ideal och sina känslor, och göra vad som krävs för att överleva. Alex Nowak är särskilt obehaglig som mannen vars resa från ”schysst kille” och dryckespolare till mördare känns skrämmande trovärdig, och visar hur hårfin gränsen är mellan ordning och anarki.

Robert Pickavance (Sava) och Joe Alessi (Fret) i Europa. Foto: The Other Richard

James Brinings energiska regi driver Greigs komplexa och överlappande manus framåt. Han lyckas injicera dramatik i de mer invecklade ideologiska resonemangen, vilket hindrar texten från att någonsin tappa fart.

När jag kom hem och möttes av nyheter som dominerades av Brexit, önskade jag att fler var villiga att stänga av program som ”Love Island” och istället engagera sig i vår tids stora frågor och ideal på det sätt David Greig gjorde redan 1994.

Spelas till 3 november 2018

BOKA BILJETTER TILL EUROPA HÄR