Sedan 1999

Trovärdiga nyheter och recensioner

26

år

det bästa från den brittiska teaterscenen

Officiella biljetter

Välj dina platser

Sedan 1999

Trovärdiga nyheter och recensioner

26

år

det bästa från den brittiska teaterscenen

Officiella biljetter

Välj dina platser

  • Sedan 1999

    Trovärdiga nyheter och recensioner

  • 26

    år

    det bästa från den brittiska teaterscenen

  • Officiella biljetter

  • Välj dina platser

NYHETER

RECENSION: Maria Stuart, Almeida Theatre ✭✭✭✭✭

Publicerat

Av

Mark Ludmon

Share

Lia Williams som Maria Stuart. Foto: Manuel Harlan Mary Stuart

Almeida Theatre

Betyg: 5/5

Boka biljetter till Mary Stuart Berättelsen utspelar sig 1587 och hade urpremiär 1800, men Schillers Mary Stuart känns högaktuell i Robert Ickes nya bearbetning på Almeida Theatre. Genom en nytolkning av Maria Stuarts sista dagar möter vi en regeringschef tyngd av motstridiga juridiska och politiska påtryckningar, ett splittrat land och en osäkerhet kring folkets vilja – teman som ekar kraftfullt i dagens politiska klimat.

Trots att Elisabet I aldrig träffade den kusin vars avrättning hon beordrade, kretsar Schillers pjäs kring ett hemligt möte mellan de två i den park som gränsar till Marias fängelse vid Fotheringay. Spänningen byggs gradvis upp mot detta ögonblick genom första akten, där vi ser Maria klamra sig fast vid hoppet om flykt, och andra akten där Elisabet och hennes hov brottas med de komplexa dilemman som uppstår kring hotet från en katolsk drottning med anspråk på den engelska tronen. Handlingen placeras i ett land med skör stabilitet efter årtionden av omvälvningar, där den protestantiska regimen kämpar mot kvarlevorna av katolicismen och fruktar inhemska terrorceller och lönnmördare från utlandet – en tydlig parallell till nutidens rädsla för extremistiska hot.

Ensemblen i Mary Stuart. Foto: Manuel Harlan

Referenserna till samtida politiska omröstningar känns tydliga i Elisabets oro över att förstå folkets vilja. Medan Burleigh senare uppmanar drottningen att "lyda folkets röst – det är Guds röst", ser hon ett post-sanningssamhälle där "saker är vad de förefaller vara, och folk inte ser djupare, inte gräver i tingens komplexa och dubbelsidiga sanning".

Juliet Stevenson som Elisabet I och ensemblen. Foto: Manual Harlan

Mötet mellan Maria och Elisabet i tredje akten är tät och intensiv, och kulminerar i att de båda kusinerna ryker ihop på golvet – en ytterst ovärdig detalj som inte finns i Schillers original. Därefter är det bara en tidsfråga innan den tragiska upplösningen krävs, där Maria går mot döden med värdighet medan Elisabet lämnas ensam och övergiven av sina allierade, moraliskt bankrutt efter att ha vägrat ta ansvar för dödsdomen.

De två drottningarna spelas av Juliet Stevenson och Lia Williams, men i en unik vändning avgörs det genom slantsingling i början av varje föreställning vem som spelar vilken roll. Detta förstärker pjäsens utforskande av hur stor valfrihet individer och monarker faktiskt besitter. Båda kvinnorna dras med av politisk opportunism och historiens makt. Maria framställs som en person som får betala priset för sin passionerade natur, främst i sin omdömeslösa kärlek till den mordiska ex-maken Bothwell, medan Elisabet känner sig som en "slav" som inte kan följa sitt hjärta på grund av sitt ämbete. "Kronan är bara en fängelsecell dekorerad med juveler", säger hon.

Eileen Nicholas och Carmen Munroe. Foto: Manuel Harlan

Vid mitt besök spelade Williams titelrollen med en stålhård, kattlik kraft och använde sin kropp och utsträckta armar för att markera sin närvaro. Stevenson var lika imponerande som en värdig men djupt plågad Elisabet. Som hennes främsta rådgivare Burleigh lyckas Vincent Franklin kombinera ett svalt lugn med en knappt dold frustration över sin obeslutsamma drottning. Starka insatser görs även av John Light som hennes svekfulla favorit Leicester, som i slutändan är mer intresserad av sin egen karriär än att riskera livet.

Daniel Rabin och David Jonsson som Davison. Foto: Manuel Harlan

Robert Icke regisserar sin egen bearbetning, skriven på rytmisk orimmad vers, med tydlighet och precision. Han låter aldrig spänningen falna, understödd av en ödesmättad ljudbild skapad av Paul Arditti tillsammans med kompositören Laura Marling. Hildegard Bechtlers flexibla, runda scenografi har en geometrisk symmetri som matchar pjäsens dualism och teman. Denna uppsättning lyfter fram Schillers teman på ett fängslande och klarsynt sätt, samtidigt som den fungerar som både en spännande politisk thriller och ett djupt personligt drama om två kvinnor fångade av krafter större än de själva.

Spelas till den 21 januari

BOKA BILJETTER TILL MARY STUART PÅ ALMEIDA THEATRE

Share this post:

Share this post:

Få det bästa från den brittiska teatervärlden direkt till din inkorg

Var först med de bästa biljetterna, exklusiva erbjudanden och de senaste nyheterna från West End.

Du kan nu00e4r som helst avsluta din prenumeration. Integritetspolicy

FÖLJ OSS