RECENSION: Only Fools and Horses the Musical, Theatre Royal Haymarket ✭✭✭

Paul T Davies recenserar Only Fools and Horses the Musical (Skenet bedrar), baserad på den klassiska komediserien, som nu spelas på Theatre Royal, Haymarket.

Ensemblen i Only Fools and Horses the Musical. Foto: Johan Persson Only Fools and Horses the Musical. Theatre Royal, Haymarket.

19 februari 2019

3 stjärnor

Boka nu

Scenadoptioner av framgångsrika sitcoms hör numera till vanligheterna och är enormt populära, men det är fortfarande sällsynt att steget tas fullt ut till en musikal. Faktum är att jag på rak arm bara kommer ihåg Victoria Woods Acorn Antiques-musikal, som spelades på just denna teater. Vid första anblick kan det verka självklart; föreställningen kommer med ett garanterat arv och en igenkänningsfaktor där publiken vet exakt vad de får. Risken är förstås att showen bär på ett enormt förväntningstryck, och om den avviker från receptet kan det få ödesdigra konsekvenser. Här kommer nu musikalversionen av Only Fools and Horses, en av BBC:s mest populära komediserier – älskad av miljontals, inklusive mig själv – och det är en föreställning som är lika rolig som serien och lika tvivelaktig som Dels marknadsgods!

Ensemblen i Only Fools and Horses the Musical. Foto: Johan Persson

För det första ligger framgången i Only Fools and Horses-andan, och här får John Sullivans klassiker liv genom en lysande ensemble. Tom Bennett är en perfekt Del Boy; han fångar Peckhams småfifflare i varje bemärkelse, charmig och underhållande med suverän komisk tajming. Han ÄR Del Boy, och hans samspel med publiken och de finurliga kommentarerna är en ren fröjd – den fjärde väggen hade gärna fått brytas ännu mer. Seriens stora överraskning är dock West End-debutanten Ryan Hutton som ’plonkern’ Rodney, lika menlös som älskvärd. Showens medskapare, Paul Whitehouse, är en fantastisk Granddad och briljerar även i rollen som Uncle Albert. Serien fungerade tack vare sin ensemble och sitt färgstarka persongalleri, och alla har här väckts till liv med stor kärlek. Peter Baker stjäl scener som Trigger, Jeff Nicholson (Boycie) och Samantha Seager (Marlene) är utmärkta, och Oscar Conlon-Morrey tar ut svängarna ordentligt i en rad roliga roller. Manuset, av Whitehouse och Jim Sullivan (Johns son), utgår från avsnittet där Del först möter Raquel och väver in Rodneys bröllop för att skapa en stabil grund – men det bjuds också på blinkningar till klassiska ögonblick från serien. Takkronan, fallet genom bardisken, Dels felanvända ord och fejk-franska, Triggers kvast – allt finns där. De största jubelropen sparades dock till Dels trehjuliga, gula Reliant Robin.

Ensemblen i Only Fools and Horses the Musical. Foto: Johan Persson

Men precis som den där gamla rishögen till bil, så hackar motorn när musikinslagen tillkommer. Ursprungligen började Whitehouse skriva tillsammans med Chas Hodges, som sorgligt nog gick bort innan många sånger hunnit färdigställas, och Jim Sullivan har också bidragit till musiken. Det är mycket Chas and Dave-stil, Cockney-stämning och allsångskänsla, men koreografin gör lite för att lyfta det, och vissa nummer kämpar verkligen med att nå fram. Den nya låten som sticker ut är dock The Girl, med fantastisk sång av Diane Pilkington som Raquel – ett av få gripande ögonblick i showen – medan Pippa Duffy är smärtsamt underutnyttjad som Cassandra. Lägg därtill en prolog med O Fortuna (som inte fungerar om inte Rodney stirrar in i ögonen på sin brorson Damien – som inte ens är född i den här handlingen), signaturmelodin (som sätter sig rejält på hjärnan), Bill Withers Lovely Day, Simply Reds Holding Back the Years och en medryckande Margate (en Chas and Dave-klassiker), så märks det att andra akten innehåller en hel del utfyllnad. Många av sångerna känns intvingade för att ge varje karaktär sin stund i rampljuset; Triggers Gaze Into My Ball är rent av bisarr, liksom Boycie och Marlenes uppmaning till hans simmare att skapa deras längtansbarn. Det är klokt att behålla showen i sin rätta era, men det gör den också till en väldigt gammaldags musikal. Om du letar efter stereotyper finns här hela marknadsstånd fulla, men söker du subtilitet bör du nog stanna hemma – det här är inte föreställningen för dig!

Man kan dock inte ignorera den våg av kärlek och nostalgi som sköljer över scenen från salongen, och det är skälet till att jag varmt rekommenderar den till alla som älskade TV-serien. Den har en mycket tydlig målgrupp och är skapad av fans, för fans. Turister lär knappast förstå detta unikt brittiska fenomen, men jag hoppas att tillräckligt många trogna följare ger den en lång sejour i West End. Kapa ett par låtar och tighta till manuset lite till, så kommer detta bli en enorm succé på en framtida turné. Med det sagt, trots min kritik, var jag oerhört underhållen av en fantastisk ensemble.

BOKA BILJETTER TILL ONLY FOOLS AND HORSES THE MUSICAL