RECENSION: Side Show, Southwark Playhouse ✭✭✭✭✭

Louise Dearman (Daisy) och Laura Pitt Pulford (Violet) i Side Show. Foto: Pamela Raith Side Show

Southwark Playhouse

26 oktober 2016

5 stjärnor

Boka biljetter "Kom och se på monstren, pygmén och originalen, Kom och granska dessa missfoster, deras deformationer, groteska kroppar, Bara några ören för en titt, Kom och se på monstren!"

Så börjar öppningsnumret i Side Show, en musikal av Henry Krieger och Bill Russell som just nu spelas på Southwark Playhouse. När jag för många år sedan först hörde att en musikal baserad på Daisy och Violet Hilton – de sammanvuxna tvillingarna som gick från en marknadsshow till Vaudeville och stjärnglans i Hollywood – var på väg, trodde jag att vi skulle få bevittna en av de där storslagna, praktfulla musikaliska mardrömmarna som hemsöker Broadway och West End då och då. Vad fel jag hade!

Sedan dess har det satts upp två stora Broadway-produktioner av musikalen, och även om båda fick lysande recensioner överlag, försvann de snabbt från Great White Way. Nu, nästan tjugo år senare, får London uppleva inte bara ett utan två av Kreigers fantastiska partitur samtidigt (hans legendariska musikal Dreamgirls har premiär på Savoy Theatre denna månad) när Side Show nu visas för den brittiska publiken – och vilken anmärkningsvärd skattkista av underverk det är.

Kuriosakabinettet i Side Show. Foto: Pamela Raith

Side Show behandlar universella teman som kärlek, medkänsla och acceptans. Berättelsen börjar i en nedgången texansk cirkusshow som drivs av flickornas förmyndare, 'Sir', där Daisy och Violet är huvudnumret bland en rad mänskliga särlingar. När systrarna till slut lyckas fly tack vare en Vaudeville-agent, kastas de ut i en värld där allt inte är som det verkar, där deras känslor utnyttjas som brickor i ett spel, och där de slutligen inser att det är deras relation till varandra som kommer att hålla dem uppe.

I rollerna som systrarna Hilton ser vi Louise Dearman (Daisy) och Laura Pitt-Pulford (Violet). De är perfekt rollsatta och kompletterar varandra på alla sätt. Pitt-Pulfords blyga Violet och Dearmans något mer pådrivande Daisy skildrar tydligt den typ av plåga, förvirring och rädsla som måste ha varit vardag på marknadsshowen, och hur deras liv förändrades när de väl nådde Vaudeville-scenerna. Krieger och Russell har skrivit två av de främsta musikalhymnerna för systrarna i Who Will Love Me As I Am? och I Will Never Leave You, som Dearman och Pitt-Pulford levererar med enastående lätthet. Dessa två nummer ensamma kommer att få varje musikalälskare att sväva på moln.

Christopher Howell som Sir i Side Show på Southwark Playhouse

Historien berättas i retrospektiv där de andra artisterna från showen hjälper till att skildra tvillingarnas anmärkningsvärda resa.  Det vore lätt för musikalen att tappa gnistan, men denna begåvade ensemble ser till att tempot i berättelsen hålls uppe hela tiden. Genevieve Taylor (Sierskan), Agnes Pure (Tatuerade tjejen), Lala Barlow (Skäggiga damen), Kirstie Skivington (Hälften man hälften kvinna), Nuno Quiemado (Ödlemannen), Nuwan Hugh Perera (Trebenade mannen), Oliver Marshall (Hundpojken) och David Muscat (Mänskliga nåldynan) utgör Daisy och Violets trygga skyddsnät.

Kanske en av de mest intressanta karaktärerna i denna historia är Jake (Jay Marsh). Han rekryteras av Sir för att se efter flickorna, men blir deras förtrogna och räddare som hjälper dem att fly, ifrågasätter Terry och Buddy, och värnar om deras välmående. Marshs fylliga röst och sceniska närvaro gör honom till en kraft att räkna med. Hans tolkningar av The Devil You Don't och You Should Be Loved är inget mindre än superba.

Dominic Hodson (Buddy Foster), Louise Dearman (Daisy Hilton), Laura Pitt Pulford (Violet Hilton) och Nuno Queimado i Side Show. Foto: Pamela Raith

Dreamgirls-regissören Bill Condon har bidragit med bearbetningar av manuset till denna version av föreställningen, och hans handlag i kombination med Bill Russells ursprungliga vision får oss att undra vilka som egentligen är de udda karaktärerna i denna historia. Den kontrollerande fastern, den maniske Sir (spelad till perfektion av Chris Howell), Terry, Vaudeville-agenten (spelad av Haydn Oakley) som är besluten att befria flickorna från Sirs kontroll för sina egna syften, eller Buddy, koreografen (spelad av Dominic Hodson) som också har sina skäl att komma flickorna nära.

Det är tragiskt för systrarna att oavsett hur långt de har rest, eller vilka sanningar de tvingats utstå, börjar de Side Show som udda sevärdheter och avslutar sin resa i Hollywood med samma stämpel. Deras hårda arbete, uppoffringar och smärta verkar ha varit förgäves, bortsett från insikten att de i slutändan bara har varandra. Denna insikt är hjärtskärande, inte bara för flickorna utan även för publiken.

Ensemblen i Side Show. Foto: Pamela Raith

Hannah Chiswick har lyckats samla alla krafter inom modern musikalteater för att göra Side Show till den storslagna upplevelse den förtjänar att vara. Plågsam, glädjefylld, smärtsam och inspirerande i lika delar – det är en kväll på teatern att avnjuta likt ett fint vin.

Musikaliskt ansvarige Simon Hale och kapellmästare Jo Cichonska bjuder på ett livligt ackompanjemang till det fartfyllda spektaklet på scen. Matthew Coles koreografi låter varken ensemblen eller publiken tröttna eller ha tråkigt. Precis som Eva Peróns väg till makten har Daisy och Violet en lång väg att vandra under de två timmar produktionen pågår; besvikelsen över slutresultatet blir desto mer kännbar tack vare den enorma energi som lagts ner i ansträngningen.

Förhoppningsvis är detta den första av många uppsättningar av Side Show här i Storbritannien, även om jag tvivlar på att någon kan mäta sig med de talanger vi ser här eller den briljans som de två huvudrollsinnehavarna utstrålar. Bravo!

BOKA BILJETTER TILL SIDE SHOW PÅ SOUTHWARK PLAYHOUSE