RECENSION: The Scar Test, Soho Theatre ✭✭✭

The Scar Test. Foto: Rob O'Kelly The Scar Test

Soho Theatre

5 juli 2017

3 stjärnor

Boka nu Marknadsföringen för Untold Arts The Scar Test beskriver pjäsen som en ögonblicksbild av livet inifrån flyktingförvaret Yarl’s Wood. Förvaret, som ligger i Bedfordshire, har under senare år fått utstå en hel del kritik efter anklagelser om rasism, övergrepp och våld. Majoriteten av de som hålls där är kvinnor, och The Scar Test ger en inblick i deras verklighet. Pjäsen bygger på ordagranna intervjuer och väjer inte för det obekväma i sin rättframma och brutala berättelse, som blottlägger den totala avsaknaden av integritet och empati som de förvarstagna tvingas uthärda. Deras liv är strikt reglerade, och ett enda felsteg eller felaktigt ord kan rasera deras chanser till asyl och skicka dem tillbaka till de fasansfulla omständigheter de en gång flydde ifrån.

De fem kvinnorna i ensemblen är samtliga imponerande, där Shazia Nicholls och Rebecca Omogbehin utmärker sig särskilt. Vi får aldrig veta karaktärernas namn; i manuset särskiljs de istället genom titlar som ”Strong Lady” och ”Cool Woman”. Varje skådespelare axlar flera roller, från de förvarstagna kvinnorna till vakter och besökare på centret.

Föreställningen rör sig i ett högt tempo där skådespelarna skiftar mellan karaktärer genom att snabbt lägga till ett klädesplagg eller förändra sin hållning för att skapa tydliga identiteter. Scenrummet hålls avskalat och enkelt; några stolar och en fällsäng flyttas in och ut av ensemblen för att bygga upp scenerna. Sara Joyces regi utnyttjar ytan mycket effektivt, och trots den lilla ensemblen känns scenen aldrig tom. Tvärtom lyckas de fem skådespelarna på ett övertygande sätt förmedla en känsla av trångboddhet och brist på personligt utrymme.

The Scar Test. Foto: Rob O'Kelly

Ljudupptagningar används sparsamt men med stor effekt. En scen där Omogbehins karaktär återger sina skäl till att komma till England resulterar i en av pjäsens mest omskakande bilder. Historien berättas inte med ord, utan vi hör den – varje skott och varje plågat skrik – medan karaktären står orörlig med öppen mun och en kropp spänd av skräck. Det är ett starkt och berörande ögonblick som ger en skrämmande inblick i hennes förflutna.

Pjäsens bärande tema om ärr dyker upp vid flera tillfällen när karaktärerna diskuterar sina egna erfarenheter. Det hade varit intressant att se detta koncept knytas ihop mer mot slutet, som en spegling av den första scenen där en säkerhetsvakt på utekväll ihärdigt hävdar att det inte finns något otäckt bakom hennes eget ärr. Bristen på privatliv för de kvinnliga fångarna, särskilt i närvaro av manliga vakter, är ett tema som ofta återkommer, där kvinnorna försöker byta om under skydd av alltför stora tröjor. Detta utvecklas till en sorts ovärdig dans, punkterad av ljudet av ansträngning när de kränger och vrider på sig för att hålla sig dolda.

Detta är ett stycke som skulle må bra av, och har utrymme för, att vara längre – med en speltid på drygt en timme känns det som om man bara har skrapat på ytan av alla de livsöden som finns på Yarl’s Wood. Trots de kraftfulla skådespelarinsatserna känns manuset något ofärdigt, mer som ett pågående arbete än en färdigställd pjäs. Likväl är The Scar Test i sin nuvarande form ett slående verk med djupt obehagliga ögonblick som dröjer sig kvar hos publiken länge efteråt. Som nyskriven dramatik är den väl värd att uppleva.

Spelas till och med 22 juli 2017

BOKA BILJETTER TILL THE SCAR TEST