RECENSION: Three Sisters, Union Theatre ✭✭✭

Tre systrar

Union Theatre

6 januari 2017

Boka biljetter Phil Willmott Companys trespelssäsong i Southwark slår upp portarna med Tracy Letts version av Tjechovs provinsiella familjedrama. I samarbete med Union har Willmott för denna uppsättning samlat en stilig ensemble på 14 personer, bestående av främst unga professionella skådespelare kompletterade med några mer erfarna veteraner, och visar oss ett nytt sätt att nyttja Unions nyligen renoverade lokaler.

Med 60 publikplatser generöst utspridda på alla fyra sidor av spelplatsen har siktlinjer och akustik aldrig varit bättre. Willmott låter scenografin flyta ut i foajén och upp i repetitionslokalen ovanför salongen, vilket ger den uppfriskande effekten att vi i publiken känns som väggarna eller möblerna i Irina, Masja och Olgas rymliga hem – arvet efter deras avlidna far, yrkesofficeren. Scenografin är sparsmakad; Unions behändiga flygel står för både stämningsskapande musik (särskilt under födelsedagsfirandet i första akten) och fungerar som en kraftfull symbol för den borgerliga respektabilitet som på samma gång upphöjer och kväver deras liv. Kostym av Penn O’Cara rör sig fritt mellan sent 1800-tal och senare ryska och västerländska stilar. Denna strävan efter en tidlös universalitet är ett av produktionens uttalade mål – en djärv utmaning. Vi vet ju att Tjechov har en enorm lockelse, men hur uttrycker man det bäst på scen?

Letts bjuder på ett komprimerat språk som bär tydliga spår av sitt amerikanska ursprung. För skådespelare tränade i Methods-skådespeleri (vilket de flesta amerikaner är) ger detta härliga möjligheter att föra in Tjechovs karaktärer i samtiden, åtminstone språkligt. För brittiskt skolade skådespelare (som merparten här är, många nyligen utexaminerade) formas rollarbetet och röstbehandlingen ofta annorlunda, särskilt när det gäller att skapa undertext. Detta leder här till ett intressant möte mellan olika dramatiska skolor som kan ta en stund att få ihop. Letts gör det heller inte alltid lätt att hitta skiften i stämningsläge, vilket kräver sitt av ensemblen för att nysta ut replikernas innebörd.

Till detta kommer de praktiska förutsättningarna för en relativt stor fringe-föreställning som inte har lyxen av de långa repetitionsperioder man hittar hos exempelvis National Theatre. Jag misstänker starkt att i händerna på en skicklig regissör som Willmott, och med en veckas föreställningar i ryggen, kommer detta utvecklas till en av de mest fascinerande uppsättningar av Tre systrar vi sett på länge. Här var pressvisningen förlagd till början av spelperioden på Union. I Tjechovs pjäser, där så mycket av effekten hänger på samspelet mellan en grupp motstridiga karaktärer, kan det dynamiska samspelet behöva några extra kvällar för att verkligen sitta.

Som det ser ut nu finns det dock mycket att njuta av: de tre systrarna Prozorova – Olga (den skarpa Celine Abrahams), Masja (den melankoliska Ivy Corbin med sin make, den nitiske Kulygin spelad av Steven Rodgers) och Irina (den romantiska Molly Crookes) – bjuder på fina kontraster. Deras bror Andrej (den jovialiske men frustrerade Benjamin Chandler) är mitt i prick, liksom hans hemska fru Natasja (en roll som Francesca Burgoyne verkar ha väldigt roligt med). Hushållet kompletteras av den åldrande pigan Anfisa (Corinna Marlowe). Den energigivande soldatnärvaron utgörs av ett stiligt gäng officerare: Rode (atletiske Will Henry), Fedotik (tänkande Jonathan James), Tuzenbach (känslige Tom Malmed) och den mer seniora Versjinin (glamoröse Ashley Russell) samt den vise gamle Tjebutykin (J P Turner). Men mest imponerar Solonij (den intense Hugo Nicholson som man bör hålla ögonen på framöver; han känns mest bekväm med manuset och har en oerhörd publikkontakt).

Föreställningen är vackert ljussatt av Sean Gleason, som utnyttjar Unions resurser till fullo. Ljudbilden av Sebastian Atterbury är stundtals lite väl atmosfärrik; lokalen är liten och pjäsens kraft samt den goda regin räcker långt utan så tung underliggande musik. Allt som allt är detta ett väl utfört hantverk som kan mogna till något ännu bättre. Vi ser fram emot säsongens nästa verk, musikalen ”Anyone Can Whistle” i februari och ”Incident at Vichy” i april, som båda visas på Finborough Theatre.

Spelas till 4 februari 2017. Foto: Scott Rylander

BOKA BILJETTER TILL TRE SYSTRAR PÅ UNION THEATRE