RECENSION: Equus, Theatre Royal Stratford East, UK-turné ✭✭✭✭

Danny Coleman-Cooke recenserar English Touring Theatre:s och Theatre Royal Stratford Easts nyuppsättning av Peter Shaffers Equus när den beger sig ut på turné i Storbritannien.

Zubin Varla (Martin Dysart), Ethan Kai (Alan Strang), Syreeta Kumar (Dora Strangehorse), Robert Fitch (Frank Strangehorse) i Equus. Foto: The Other Richard Equus Theatre Royal Stratford East

26 februari 2019

4 stjärnor

Equus Turnéplan – Boka biljetter

Ben Hur, Equus, War Horse; hästar har genom årtiondena blivit ett återkommande inslag på scenen (de är väl trots allt mer eleganta än t.ex. grisar, som vi sällan ser dramatiserade).

Och sällan har hästen gestaltats så dynamiskt som i denna fantastiska dramatisering av Peter Shaffers klassiska text.

De traditionella ståltrådsmaskerna har valts bort till förmån för ett mer naturalistiskt grepp, med stämningsfull koreografi som fångar dessa ståtliga djurs väsen och rörelsemönster på ett perfekt sätt.

Ira Mandela Siobhan (Hästskötare Nugget) och Ethan Kai (Alan Strang) i Equus. Foto: The Other Richard

I Equus får vi följa den plågade tonåringen Alan Strang som skickas till psykiatern Dr Dysart efter att oförklarligt ha stuckit ut ögonen på sju hästar. Doktorn, som brottas med sina egna privata demoner, börjar snart nysta upp Alans anmärkningsvärda historia.

Även om berättelsen inte chockar lika mycket idag som vid premiären 1973, känns den fortfarande aktuell och full av insikter om den mänskliga psykologin. Vissa av Dysarts monologer gränsar emellanåt till det långrandiga och melodramatiska, men dialogen är vass och här finns stunder av stor humor (särskilt efter en komisk vändning i andra akten).

Syreeta Kumar (Dora StrangHorse), Zubin Varla (Martin Dysart), Ethan Kai (Alan Strang) i Equus. Foto: The Other Richard

Skådespelarinsatserna är i toppklass, med Ethan Kai som briljerar i huvudrollen som Alan Strang. Han börjar inneslutet men öppnar sedan upp sig och visar på ett enormt djup, vilket väcker verklig empati för Alans förvirrade tillstånd trots det fruktansvärda dådet.

Jag blev lite överraskad av att se Zubin Varla sitta på scenen redan när jag kom in i salongen, då jag tidigare bara sett honom som Judas i Jesus Christ Superstar. Men han var lysande som Dr Dysart och lyckades utvinna både torr humor och förtvivlat självtvivel ur Shaffers text.

Ethan Kai (Alan Strang) i Equus. Foto: The Other Richard

Jag imponerades även av Robert Fitch i rollen som Alans envisa och kompromisslösa far, som kämpar med att förena föräldraskapet med sina dogmatiska principer.

Handlingen utspelar sig på en enkel och klinisk scen, inramad av sjukhusliknande draperier som används med briljant effekt i en storslagen final.

Rörelsespråket var förtrollande genom hela föreställningen, med stor eloge till rörelsechefen Shelley Maxwell och Ira Mandela Siobahns antropomorfa gestaltning av Nugget, Alans favorithäst.

Genom att beröra relevanta teman som religion, föräldraskap och psykiatri, är detta en pjäs som förblir lika viktig idag som när den hade premiär för nästan femtio år sedan.

Tack vare en lysande ensemble och stark regi av det lovande stjärnskottet Ned Bennett, bjuds vi här på en genuint fräsch tolkning av en brittisk klassiker.

EQUUS TURNÉPLAN – STORBRITANNIEN