RECENSION: Future Conditional, Old Vic ✭✭✭✭

Future Conditional

4 september 2015

Old Vic

4 stjärnor

Recenserad av James Garden

KÖP BILJETTER

Skolåret i England har dragit igång, och med det även den första uppsättningen i Matthew Warchus debut-säsong som konstnärlig ledare för Old Vic – Future Conditional av Tamsin Oglesby.

Med en ensemble på väl över 20 personer kan pjäsen till en början verka överväldigande – man vet inte riktigt vem man ska följa som protagonist, och initialt känns det aningen märkligt att en pjäs om utbildning för unga i England saknar elever, förutom en, som spelas av den fantastiska Nikki Patel. Men allt eftersom den trefaldigt tvinnade berättelsen nystas upp, blir avsaknaden av en central karaktär inte bara irrelevant utan till slut själva poängen. Det här är en känslomässig historia om skolantagningar läs över hela klass-spektrat. Oglesby har uppenbarligen upplevt den här världen på nära håll och berör hela bredden av nervkittlande stunder för föräldrar – postnummer-lotteriet, de institutionella murarna, den engelska besattheten av Oxbridge och den eviga debatten mellan statliga och privata skolor som många föräldrar i landet brottas med.

Rob Brydon, som spelar läraren till de osynliga barnen (vilket i praktiken blir publiken i den cirkulära teatersalongen, med mycket god effekt), är stark men spelar i slutändan precis vad man förväntar sig av Rob Brydon. Det är inte en transformativ rollprestation, men den är onekligen effektiv i det här sammanhanget.

Scenerna med mödrarna på skolgården tar denna recensent tillbaka till skoltiden i en amerikansk privatskola, och det förakt hans mor kände för de gälla och besatta klassmammorna som brann för kakförsäljningar och inträdesprov. De för snarast tankarna till de bästa stunderna i Desperate Housewives, om än med något mer realistiska och vältecknade karaktärsdrag än i ABC:s dramakomedi.

Produktionens tredje spår utgörs av en statlig tankesmedja, och det är här pjäsen blir en aning för likriktad och pekpinnig – de tre Oxbridge-typerna (varav en uppenbarligen kom in för att hennes pappa jobbar inom oljeindustrin) tycker inte att det är något fel på systemet, medan de som inte studerat vid de främsta lärosätena anser att något i grunden är söndrigt. När karaktärerna väl inser denna klyfta börjar de bråka, bokstavligt talat, som barn. Det är livfullt att se eftersom det är briljant agerat, men i slutändan lite för förutsägbart och grovhugget.

Det som tyvärr missas i uppsättningen är den ironi som borde finnas när Patels karaktär lyckas skriva in sig vid Oxford. Givetvis kommer en fiktiv Malala Yousafzai, identisk i allt utom namnet och avsaknaden av ett fredspris, att komma in på Oxford – hon är den ultimata kandidaten för den slags skenheliga mångfald som genomsyrar utbildningsväsendets absoluta toppskikt världen över. Att denna fattiga flicka når toppen presenteras som något hjältemodigt av pjäsen, men det saknar verklig triumf trots att ögonblicket spelas upp som en stor uppenbarelse.

Det finns en spelglädje i detta stycke som är svårbeskriven – den har samma sprudlande energi som musikalen Spring Awakening men utan de sjungna numren, även om de två skoluniformsklädda gitarristerna i orkesterdiket (eller snarare på balkongen) får en att undra när Melchior ska kliva ut på scenen med sin trådlösa handmikrofon. Men där Spring Awakening gräver i kylan, söker sig Future Conditional till den klichéartade värmen vid brasan.

Pjäsen är absolut sevärd, men den gratulerar det engelska systemet lite väl enkelt för att vara rättvist mot de minst privilegierade – för det är helt enkelt inte verkligheten. Det är fortfarande en ganska främlingsfientlig och klassbunden miljö för majoriteten av utlänningar och mindre bemedlade i det här landet. Kanske skulle det brittiska utbildningsväsendet kunna lära sig av det amerikanska "need-blind"-systemet som tillämpas vid lärosäten som Phillips Exeter, Andover, Harvard och Yale, även om det är en helt annan diskussion. Men denna föreställning, precis som det engelska folket självt, blickar inte tillräckligt långt utanför sin egen bubbla för att svaren ska kännas genuint tillfredsställande.

FUTURE CONDITIONAL SPELAS PÅ OLD VIC TILL OCH MED DEN 3 OKTOBER 2015