RECENSION: Return To The Forbidden Planet, Upstairs At The Gatehouse ✭✭✭✭

Julian Eaves recenserar Bob Carltons musikal Return To The Forbidden Planet som presenteras av Ovation Productions på Upstairs At The Gatehouse.

Rollistan i Return To The Forbidden Planet. Foto: Darren Bell Return To The Forbidden PlanetUpstairs At The Gatehouse 16 maj 2018 4 stjärnor Boka nu Ovation Productions, Katie och John Plews fasta teaterkompani i deras väletablerade London Fringe-teater i hjärtat av Highgate Village, fortsätter sin vårsäsong med en strålande uppsättning av denna stilbildande kultmusikal om högtravande rymdfarare och publikfriande rock'n'roll. Som programbladet lovar bjuds det på: "dristiga hjältar", "främmande platser" och "skräckinjagande monster".  Verket skapades ursprungligen av Bob Carlton och har satts upp otaliga gånger sedan dess. Handlingen utspelar sig, får vi veta, ombord på det fiktiva rymdskeppet "Albatross" år 2042.  Handlingen bygger på delar hämtade från MGM:s ikoniska sci-fi-epos från 1950-talet, "Forbidden Planet", som i sin tur är en tolkning av Shakespeares "Stormen".  Carlton, en nyskapande teaterpopulist, fyller sitt manus med rikliga citat från en mängd andra verk ur Shakespeares produktion och använder dem ofta på högst originella och minnesvärda sätt med den ena fyndiga vändningen efter den andra.  Denna rika klassiska text är sedan varvad med briljant insatta hits från rock'n'rollens guldålder, vilket ger en välkommen paus från den blomsterridda dialogen (precis som de tio sånger Shakespeare lade till i sin originalversion av "Stormen", varav många inte ens var skrivna av honom själv). Rollistan i Return To The Forbidden Planet. Foto: Darren Bell Så långt, allt väl.  Med en snygg scenografi av Amy Yardley, stämningsfull ljussättning av Sam Waddington och en vass ljuddesign signerad Nico Menghini (assisterad av Josh Robins), är teaterns intima scen redo för episka händelser.  Klädda i elegant futuristiska kostymer under uppsyn av May Clyne, och med peruker och hår av Jessica Plews (tänk mycket blå- och lila-tonade pageklippningar och – där det behövs – tuperingar to die for), ser ensemblen verkligen ut som proffs.  Genom att spela ett brett urval av rockinstrument förvandlar dessa skådespelar-musiker föreställningen till en kombinerad konsert och spektakel, där de hanterar alla attribut med stil och gör Grant Murphys tidstypiska koreografi full rättvisa. Rollistan i Return To The Forbidden Planet. Foto: Darren Bell De kan sannerligen leverera låtarna: Guy Freeman (Bosun) har en het rockröst, likaså Lewys Taylor (Bud Visor), medan Ellie Ann Lowe (Science Navigation Officer/Gloria) tar i så det sjunger i väggarna, särskilt i sitt magnifika entrénummer som "Gloria". Stephanie Hockley (Miranda) gör en sval och träffsäker tolkning av frågan "Why must I be a teenager in love?".  Samtidigt saknar den instrumentala sidan ingenting i spänning, särskilt med Edward Holes (Cookie) fantastiska gitarrsolon som får det att rysa längs ryggraden.  Det här är showen där man ska låta rytmen ta över, och det här gänget lämnar ingen utanför.  Jag älskar Emma Frasers (Navigation Officer) brass-riff och Simon Oskarssons (Ariel) silverglänsande, rullskridskoåkande robot.  Chris Killik gör en storslaget exotisk Doctor Prospero och Alex Fobbester tillför 1940-talsmässig "stiff-upper-lip"-klass till Captain Tempest.  Rhiannon Hopkins håller ställningarna som kapellmästare ombord (och Penny Cyllan... vad vore unga älskande utan henne?), och David Persiva är den ännu mer ordvits-tunga Mike Roechip (aka "Sticks"... gissa vad han spelar).  Och så har vi ett härligt videoframträdande av ingen mindre än Angela Rippon, CBE, som fyller i bakgrundshistorien på sitt mest charmiga vis genom intergalaktiska nyhetssändningar. Marcus Adams håller dem alla i strama tyglar som Musical Supervisor, med Julian Littmans arrangemang som låter både krispiga och fylliga.  På det stora hela är det en pärla till föreställning, även om de små detaljerna och stämföringen kan behöva lite mer tid för att sitta perfekt.  Visst, manuset kanske svävar ut en aning – det känns ibland som om vi anstränger oss lite väl hårt för att klämma in Shakespeare-citat och hitlåtar snarare än att bry oss om dramatisk konsekvens eller djupare mening.  Men det är inte hela världen.  För fantasterna kommer denna nypremiär vara oemotståndlig, och för de ännu oinvigda kan den mycket väl leda till ett livslångt beroende som det, såvitt vi vet, inte finns något botemedel mot. Spelas till 17 juni 2018

BOKA NU FÖR RETURN TO THE FORBIDDEN PLANET