RECENSION: Songs For A New World på St James Theatre ✭✭✭✭

Cynthia Erivo, Damian Humbley, Jenna Russell och Dean John-Wilson i Songs For A New World. Foto: Darren Bell Songs For A New World

St James Theatre

23 juli 2015

4 stjärnor

Boka online

För personer i en viss ålder är deras amerikanska musikalhjälte Jerry Herman. För andra, i en annan ålder, kan den hjälten vara vem som helst av ett antal nyckelpersoner: Leonard Bernstein, Stephen Sondheim, Stephen Schwartz, Adam Guetell, Jonathan Larson, Alan Menken, Andrew Lippa, Georgia Stitt, Michael John LaChuisa, Jeanine Tesori eller Tom Kitt. Det finns utan tvekan även andra värdiga utmanare.

För dem vars mest formbara år inföll under sent 90-tal är Jason Robert Brown den kompositör som oftast rankas högt, om inte högst.

Brown är en begåvad kompositör med ett gott öra för fina, hemsökande melodier som kan äta sig in i själen och rycka i varje känslomässig fiber, likväl som för komplicerade och krossande harmonier som kan vibrera och hänföra. Hans texter kan vara dystra, men de kan också vara skamlöst sentimentala eller brutalt roliga.

Han har haft en något spänd relation till Broadway, men hans två senaste stora verk, The Bridges of Madison County och Honeymoon In Vegas, var fulländade och mogna verk; det första (Bridges) var för utsökt för Broadways publik som föredrar Lejonkungen och Wicked, och det andra (Honeymoon) hade otur med vissa huvudrollsinnehavare och en produktion som inte lät materialet glänsa. Ändå har Brown vunnit tre Tony Awards, så hur man än ser på det är hans musikaliska skicklighet på en avancerad nivå.

Songs For A New World var Browns första stora föreställning, som sattes upp off-Broadway 1995. Sedan dess har man tjatigt diskuterat om det är en musikal, en revy, en sångcykel eller något obestämbart däremellan. Om det spelar någon roll så är min åsikt att titeln avslöjar allt – det är en sångcykel.

Det har aldrig slagit mig som ett särskilt teatralt verk. Viss musik är upplyftande, annan engagerande och viss mer alldaglig. Det är intressant att höra Browns tankar och musikaliska intressen smälta samman till ett medvetandeflöde. Men bortsett från ett par nummer har det alltid framstått som en kuriositet för mig, en språngbräda, ett avtryck i sanden – snarare än ett komplext eller moget verk i sin egen rätt.

Just nu spelas Adam Lensons uppsättning av Songs For A New World på St James Theatre. Lensons produktion gör ingenting för att ändra min uppfattning.

Verket är en sångcykel, vars verkliga intresse ligger i dess musik och text. Allt som tjänar till att förtas eller distrahera från dessa nyckelelement minskar bara verkets genomslagskraft och intresse.

Av skäl som bara Lenson känner till, men som han utvecklar på ett föga upplysande sätt i programbladet, har han valt att iscensätta stycket som om det vore en berättande musikal. Det finns en märklig scenografi, ett ännu märkligare urval av rekvisita och små möbler, samt någon form av kostymering. Det känns mer som 70- eller 80-tal än 90-tal, men utan egentligt syfte.

Skådespelarna tvingas inta meningsfulla poser och röra sig i märkliga mönster, där de placerar, byter plats på och tar bort möbler och rekvisita i en sorts ändlös, nästan Beckett-liknande fuga av introspektion och poänglöshet. Varför de känner sig så manade förklaras aldrig och är sannerligen aldrig tydligt. Inget tillförs musiken genom detta fåniga nonsens. Faktum är att nästan alla stunder av briljans inträffar när en artist arbetar i en snäv strålkastare.

Det som är viktigt i detta verk, precis som i allt Browns arbete, är tolkningen och framförandet av musiken. Och det är på den punkten som Lensons produktion prickar rätt.

Jenna Russell i Songs For A New World. Foto: Darren Bell

I Jenna Russell, Damian Humbley och Cynthia Erivo har Lenson samlat tre av de bästa och mest spännande musikalartister som London har att erbjuda. Varje artist gör här en bravurartad och totalt dedikerad insats. Bara att få höra dessa personer sjunga Browns musik är värt hela upplevelsen.

Russell lyckas bäst av alla. Hon sätter verkligen tänderna i de nummer hon har och ger var och en en speciell energi, med sin felfria timing och oklanderliga, förföriska röst. Från den låtsat självmordsbenägna hustrun i "Just One Step", via den magnifika och gripande empatiska "Stars And The Moon", till den ljuvligt (och brutalt) roliga "Surabaya Santa", är Russell i absolut toppform. Varje ton landar perfekt, varje fras levereras oklanderligt och varje sång får en intensiv och finkänslig behandling. Jag tvivlar på att "Just One Step" någonsin har framförts bättre än vad Russell gör här. Hennes pondus och konstnärliga intelligens strålar.

Den smärtsamma missade möjligheten här är att Brown inte skrev fler sånger i detta verk för mer än en röst. En trio för Russell, Erivo och Humbley saknades skrikande mycket.

Men sanningen är att även om stycket har en viss nerv som sångcykel, är det ärligare talat en audition (av Brown) för den typ av musik han är kapabel att skriva. Varje nummer i detta verk har direkta efterföljare i Browns senare produktioner – från Parade till Honeymoon In Vegas. Här finns de i sin linda.

Erivo har, som alltid, en magnifik röst. Man hoppas att Broadways vinst (hon öppnar i The Color Purple där senare i år) inte blir West Ends permanenta förlust. Allt hon sjunger här glöder med en intensitet, en utstrålning som är både fängslande och berusande. Hon framför varje ton som om hon vore en olympisk idrottare – fullt fokuserad, totalt hängiven och i världsklass. Hennes tolkning av "I'm Not Afraid of Anything" var suverän och hennes duett med Humbley, "I'd Give It All For You", var ett ögonblick av brännande, svindlande skönhet.

Cynthia Erivo i Songs For A New World. Foto: Darren Bell

Humbley var för sin del lika pålitlig och röstmässigt spännande som alltid. Han har verkligen en sådan röst som bara dyker upp en gång per generation och han vet hur man använder den till sin fördel. Browns sångcykel ger honom inte särskilt fantastisk musik att sjunga här, men han gör det bästa av varje tillfälle: fylliga, djupsinniga fraser av orygglig skönhet i toppen eller nära toppen av sitt register, likväl som ljuva och komplicerade passager som med lätthet frammanar hjärtesorg och reflekterande vånda. Det är en ynnest att höra honom sjunga så väl på så nära håll. Särskilt i "The River Won't Flow", men även i andra delar, var Humbley magnifik.

Dean John-Wilson kompletterar den sceniska kvartetten. Han verkar trevlig nog, men röstmässigt var Browns material övermäktigt honom. Han hamnade i skuggan av sina kollegors rena skicklighet och stil, och verkade helt överväldigad, vilket Lensons iscensättning inte hjälpte honom med alls. Som bäst var han i slutnumret, "Flying Home", där John-Wilson visade potential men saknade tillräcklig teknik för att hålla jämna steg med Russell, Erivo och Humbley.

I slutändan är dock problemet Lensons orimliga och överdrivna vision för verket. Det hade fungerat mycket bättre som en ren konsert i smoking där det absoluta fokuset låg på musiken. Songs For A New World kommer aldrig att bli en "musikal" eftersom det inte är en sådan, och Lensons besatthet vid materialet (läs gärna programbladet) kommer inte att ändra på det.

Kapellmästare Daniel A. Weiss gör ett utmärkt jobb med att se till att artisterna får rätt stöd från ett fantastiskt band, och tydligheten och känslan i de tre etablerade artisternas arbete är ett bevis på hans goda musikaliska omdöme. Lokalerna på St James Theatre visar sig återigen vara välkomnande, och musikaliska verk tycks nu känna sig helt hemma där.

Med sina 90 minuter lär Browns eklektiska sångcykel inte trötta ut någon. Lenson, som öppet erkänner att han beskriver Brown "som en fusion av Stephen Sondheim och Billy Joel" (och därmed har den tveksamma äran att förtala tre personer i en och samma mening), gör inget för att lyfta Browns verk, men en hel del för att undergräva det. Men hans inblandning är inte katastrofal.

Songs For A New World lever vidare som det seriösa men märkliga verk det är; upplyft av den gnistrande beröringen från de otroliga rösterna och scennärvaron hos Russell, Erivo och Humbley. Se förbi Lenson, så blir det en desto större upplevelse.

Songs For A New World spelas på St James Theatre till och med den 8 augusti 2015