RECENSION: La Cage Aux Folles, Park Theatre London ✭✭✭

Ray Rackham recenserar Simon Callows bearbetning av den franska farsen La Cage Aux Folles, som just nu spelas pu00e5 Park Theatre i London.

La Cage Aux Folles

Park Theatre

3 stju00e4rnor

BOKA BILJETTER

Simon Callows bearbetning av den klassiska franska farsen La Cage Aux Folles har haft premiu00e4r pu00e5 Park Theatre till publikens jubel och mu00e5nga skratt. Jean Poirets fars har tolkats mu00e5nga gu00e5nger tidigare, du00e4ribland i fyra filmer och Jerry Hermans Tony-belu00f6nade musikal med samma namn. Kvu00e4llens mest vu00e4sentliga fru00e5ga u00e4r du00e4rfu00f6r om denna nya version faktiskt har nu00e5got nytt att su00e4ga?

Handlingen u00e4r i stort sett trogen originalet. Nattklubbsu00e4garen Georges och hans stru00e5lande dragartist-partner Albin skapar de mest spektakulu00e4ra showerna i Saint-Tropez. Men nu00e4r Georges son Laurent tillku00e4nnager sin fu00f6rlovning med dottern till en hu00f6gerkristen demokrat u2013 fast besluten att stu00e4nga ner stadens fu00e4rgstarka nattliv u2013 bu00f6rjar den verkliga fu00f6restu00e4llningen. Michael Matus och Paul Hunter u00e4r ytterst charmiga som Georges och Albin, du00e4r Hunters minutiu00f6st originella leverans av de roligaste replikerna verkligen gu00e5r hem hos publiken. De leder en genomgu00e5ende imponerande ensemble av komiska sku00e5despelare i toppklass, som gestaltar en rad alltmer u00f6verdrivna karaktu00e4rer. u00c4ven om det kan ku00e4nnas ogint att lyfta fram nu00e5gon su00e4rskild, var Syrus Lowes Jacob och Peter Strakers Tabaro lysande i sina helt olika tolkningar av "camp". Louise Bangays Madame Priedieu (den nu00e4mnda politikerhustrun) var en vu00e4ldigt underhu00e5llande blandning av Marine Le Pen och Margaret Thatcher, och den nya bearbetningen lyckas vu00e4l med att gu00f6ra denna karaktu00e4r lika ofu00f6rsonlig som sin make.

Tim Shortalls scenografi andas beige och sepia, med tidstypiska gulddetaljer som vu00e4cker en svagt nostalgisk lu00e4ngtan efter cocktail-pinnar. I en blandning av smaklu00f6st och chict fu00e5ngar den eran pu00e5 ett su00e4tt som hyllar perioden, och den klosterliknande scenfu00f6ru00e4ndringen i andra akten u00e4r oerhu00e4rt effektiv. Rick Fishers praktfulla ljusdesign ramar in fu00f6rloppet i mjuka, rosa toner. u00c4ven om Shortalls kostymer u00e4r uppfinningsrika, kommer de ironiskt nog bu00e4st till sin ru00e4tt i andra akten, du00e5 Albins drag blir mer konservativ samtidigt som insatserna hu00f6js. Richard Mawbey bidrar med ett urval funktionella peruker som flirtar tydligt med humorn i retro-serier som Are You Being Served?

Callow gu00f6r det tydligt att han inte vill presentera denna version som ett femtio u00e5r gammalt museifu00f6remu00e5l, utan snarare som en levande fu00f6rvirringskomedi som ru00e5kar utspela sig fu00f6r ett halvsekel sedan. Resultatet ku00e4ns dock nu00e5got fu00f6r medvetet och vu00e4lmenande, vilket ger pju00e4sen en daterad ku00e4nsla redan ifru00e5n start. Jez Bonds regi u00e4r fu00f6r det mesta stiliserad, men splittrad genom ett ostrukturerat brytande av den fju00e4rde vu00e4ggen. Man kan inte lu00e5ta bli att ku00e4nna sig lite snuvad av bu00e5de den nya u00f6versu00e4ttningen och regin, som bu00e5da ku00e4ns fu00f6rsiktigare u00e4n vad originalet mu00e5ste ha gjort i bu00f6rjan av sjuttiotalet. Alla ingredienser finns du00e4r, men de tycks inte helt samspelta i att nu00e5 samma absurt roliga final. Trots den skickliga ensemblen pu00e5 scen dras de genuint komiska u00f6gonblicken med en ku00e4nsla av du00e9ju00e0 vu fru00e5n tidigare filmatiseringar och musikalen.

Foto: Mark Douet

Spelas till den 21 mars 2020

BOKA BILJETTER