HBTQ-guide: Inför Edinburgh Fringe

Paul T Davies tar en titt på några av HBTQ-höjdpunkterna vid Edinburgh Fringe 2018.

Innan man beger sig till Edinburgh Fringe Festival är det lika bra att acceptera ett faktum. Du kommer ALDRIG hinna se allt på din önskelista. Flera av dem kommer att spelas samtidigt, och om du inte har klonat dig själv eller äger en tidsmaskin kommer du aldrig att ta dig runt staden tillräckligt snabbt! För den HBTQ-intresserade besökaren finns det dock gott om verk som speglar din smak och dina intressen genom alla aspekter av det queera livet. Det presenteras inte tillräckligt med dramatik i regionalteatern, eller ens inom mainstream, som speglar livet för de med icke-traditionell sexualitet, så festivalen är den perfekta platsen för att upptäcka nyskriven dramatik och föreställningar som reflekterar över  och firar queerlivet. Här är bara ett litet urval av de produktioner som finns tillgängliga.

Forget Me Not - Sophie och Anna En betydelsefull händelse att hålla koll på är att Army@TheFringe utforskar HBTQ-livet för soldater då och nu i två föreställningar som sätts upp på deras högkvarter i Hepburn House, i samarbete med Summerhall. Sophie May Nichols och hennes partner Anna Iris, som driver det brittisk-isländska teaterkompaniet Rokkur Friggjar med fokus på nyskriven, queer och politisk teater, presenterar sin senaste produktion Forget Me Nots som en del av programmet. Nichols säger: ”Army@TheFringe ger oss chansen att berätta om en annan sida av ett viktigt ögonblick i Islands historia. Under andra världskriget var upp till hälften av männen i landet brittiska soldater, vilket gav upphov till många kärleksaffärer. Det kallades för ’The Situation’. Många var mellan män och kvinnor, och andra mellan män – vilket är något man fortfarande sällan pratar om. Forget Me Nots handlar om en ung isländsk man som dras in i ’The Situation’ när han blir kär i en brittisk soldat.”

Cezary Goes To War En andra produktion, Cezary Goes to War, är ett stycke polsk queerteater inspirerad av regissörens egna minnen från det militära. Den vann priset för bästa konstnärliga team vid 2017 års Divine Comedy Festival (Krakow) och stöds av Polska kulturinstitutet. Army@TheFringe-programmet har stöttats av Army LGBT Forum. Major Rob Ridley, ordförande för Army LGBT+ Forum, sa: ”Det är fantastiskt att se en sådan mångfald utforskas i årets Army@TheFringe-produktioner. ” Vi har kommit en lång väg!

Gayface The Space verkar vara en spelplats som har samlat en hel del HBTQ-shower, och på Space on North Bridge (scen 36) hittar jag The Orange Works med två pjäser av Ian Tucker-Bell. Jag var ledsen att jag missade From Today Everything Changes förra året, så jag är glad att de återvänder med denna pjäs om Chris, som efter trettio års äktenskap blir änkling och kommer ut i sextioårsåldern. Det finns inte många äldre homosexuella män i dramatiken, så jag är ivrig att se den här pjäsen den här gången. Den paras ihop med en ny pjäs, Trans Pennine, som spelas varannan dag på samma scen och bygger på verkliga händelser. Familjebråk, könsidentitet och husvagnsparker – vad mer behöver man? Transrelationer utforskas också i Gender of Attraction på space@Venue45, en romantisk komedi som sätter strålkastarljuset på transrelationer, och tillbaka på North Bridge-scenen hittar vi Gayface, (Seeing Other People Productions), en komedi om en homosexuell skådespelare som får en heterosexuell roll och måste övertyga regissören om sin heterosexualitet. Den pjäs som förmodligen låter mest queer är på Space on the Mile (scen 39), The Importance of Being Earnest as Performed by Three F*cking Queers and a Duck! Tolka det hur ni vill! The Space-scenerna verkar vara en bra plats att börja utforska HBTQ-dramatik på.

Jag älskar dramatikern Tom Wells, särskilt för hans pjäs Jumpers For Goalposts, som enligt mig var den bästa brittiska bögkomedin sedan Beautiful Thing. Hans nya, Drip, spelas en vecka på Roundabout@Summerhall. Drip är en musikalisk enmanskomedi om en 15-årig pojke som går med i Hulls första konstsimlag någonsin, trots att han inte kan simma. Det är en berättelse om stolthet, vänskap och att vara en queer tonåring i Hull. Ja, det låter väldigt mycket som Tom Wells! Vi  planerar att se Leviticus, en intressant pjäs om överlevare från omvändelseterapi presenterad av Where Are They Going Theatre Company på Zoo Charters (scen 124), och Fronting, som hade en prisbelönt spelperiod på Dublin International Theatre Festival förra året. Det är en pjäs om en ung man som nyligen fått diagnosen HIV och som får en möjlighet att vända sin vrede. Den spelas på The Pleasance,  där du också hittar en hel del HBTQ-produktioner.  Högt upp på min lista står Love Song to Lavender Menace, en romantisk bögkomedi i 80-talsmiljö om Skottlands legendariska radikala bokhandel för lesbiska, bögar och feminister, som fick fantastiska recensioner efter en utsåld spelperiod på Royal Lyceum Theatre. (Summerhall, scen 26).  I liknande stil är Really Want To Hurt Me, presenterad av Flaming Theatre, en pjäs om att växa upp som bög på 80-talet som hade en framgångsrik vända på Londons Old Red Lion.  (Assembly Hall, scen 35).

Gypsy Queen Ett stort utropstecken för återkomsten av Gypsy Queen (Assembly George Square, scen 17), Hope Theatre Companys fantastiska pjäs om homosexuella boxare och homofobi inom sporten som jag gav 4 stjärnor förra året. Den har turnerat sedan dess och det låter som om den har vuxit i intensitet – publiken har älskat den! Jag kanske till och med ser den igen! Också på Assembly George Square Studios spelas Free and Proud, som har ett utmärkt förhandssnack inför Edinburgh. Hakeem är nigerian i USA, Jeremy är vit och priviligierad, och när katastrofen inträffar reser de in i det förflutna för att förstå nuet – en utforskning av ett modernt äktenskap.

Sirens För att sätta L:et i HBTQ, missa inte Ella Jean, kabaré- och varietéartist på Fireside (scen 75), och min nyfikenhet väcks av (even) HOTTER på Bedlam Theatre (scen 49), ett verbatim-verk baserat på intervjuer med kvinnor och transpersoner i åldrarna 13-97. How To Be Amazingly Happy av Victoria Firth blandar HBTQ med fysisk teater (vilket alltid är ett plus i min bok) och spelas på Pleasance (scen 33).  Också på Pleasance spelas Sirens, där tre sirener spolas upp på stranden i Hastings 2018, en tid då det inte längre är trendigt att sitta naken på klippor! Varje man som hör deras röst dör fortfarande omedelbart, så den här produktionen av Zoo Co ger fingret åt könsförväntningar och är dessutom teckenspråkstolkad och textad.

Velma Celli i Iconic – A Brief History Of Drag. Foto: Scott Rylander När det gäller kabaré är en akt jag INTE tänker missa den fantastiska Le Gateau Chocolat: ICONS, där den opera- och lycra-älskande kabaréstjärnan tolkar ikoniska stjärnor från Pavarotti till Whitney – den här mannen har en helt otrolig röst. (Assembly George Square Gardens, scen 3). Intressant nog presenterar han också Duckie, sin version av sagan om den fula ankungen, som barnteater på Summerhall – jag är frestad att se den! I samma ikoniska anda levererar ”triple threat”-dragstjärnan Velma Celli Iconic- A Brief History of Drag – glöm mimning, detta sjungs live med ett kompband och innehåller hits från musikalteaterns värld av en prisbelönt West End-artist (Assembly Checkpoint). Också på Assembly George Square Gardens spelas Jonny Woo’s All-Star Brexit Cabaret, där den legendariske dragartisten har slagit sig ihop med den Olivier-belönade kompositören Richard Thomas (Jerry Springer-the Opera) för att skapa en ”paljettprydd musikal hämtad direkt från rubrikerna.”

Kom ihåg vad jag sa i inledningen: det är omöjligt att se allt, så jag kommer inte hinna med allt ovanstående. Du behöver gå till Fringes webbplats och göra en avancerad sökning på LGBT för att hitta hela utbudet. Jag vet att jag har missat mycket, men du kan skicka detaljer och försöka få mig att uppmärksamma din show genom att kontakta mig här: paul@britishtheatre.com.